Fru talman! Jag ändrar ordningsföljd på
kommentarerna och börjar med Bengt Dalström.
Vad gäller utredningen Svenska bilder delar jag i
grunden uppfattningen att vi har för många organ
och en splittrad resursbild. Det finns olika
möjligheter till samordning och att bättre ta till vara
de ofta nog ganska kostsamma resurser vi håller oss
med på utlandsmarknaden.
För närvarande för jag en mycket aktiv dialog med
min kollega Ulf Dinkelspiel om hur vi skall kunna
effektivisera samt bättre och kostnadseffektivare ta
till vara de resurser vi har. Det kan här finnas olika
varianter alltifrån personalunioner till samordning
av resurser mellan organisationer. Beredning
pågår, men vi har haft vissa fördröjningar beroende
på sjukdom. Vi hoppas att kunna vara någorlunda
snabba i genomförandet i denna del.
Sedan till Leo Perssons fråga om fjällsäkerhet och
liknande samt de ideella organisationerna inom
turismen. Jag anser detta vara en fråga som berör
Sverigebilden och branschen. Där måste man själva
bestämma vad man anser vara bra för branschen
och vad man därmed skall anse vara en form av
turistservice och goda exempel som skall lyftas
fram. Jag kan gärna lova Leo Persson att titta något
mer på den specifika fråga han reser. Jag måste
erkänna att jag inte är djupare insatt i frågan om
fjällsäkerhet.
Sylvia Lindgren talade om delar av verksamheten
inom Sverigebilden och Invest in Sweden. Sedan
Sverigebilden fick hand om Invest in Sweden har
man gjort det arbete som skall göras med
betydande skyndsamhet. Man har utrett
organisationen av mottagningen av förfrågningar
om investeringar i Sverige och hur man skall koppla
samman detta med regioner och kommuner ute i
landet. Även där bör man samla resurserna så att
man kan få en bra fungerande kontaktyta och
kunna delta i kontaktskapande utomlands.
Jag vill ånyo påpeka att vi här har tagit bort den
förvärvslagstiftning som egentligen har varit ett
aktivt hinder för investeringar i Sverige.
Regeringen har satt igång ett mycket omfattande
arbete som inkluderat finansministerns,
skatteministerns, mitt eget,
utrikeshandelsministerns och även statsministerns
deltagade i ett flertal investeringsseminarier i olika
finansiella kretsar runt om i världen för att öka
intresset för investeringar i Sverige.
Vi tar frågan på utomordentligt stort allvar och vill
ha in aktivitet och investeringar i Sverige. Vi har,
precis som i nästan alla andra länder, funnit detta
vara bra för egna näringslivet.
Det borde även från Sylvia Lindgren finnas ett
intresse för att det finns ett statsanslag, och även en
pengapåse, för att hjälpa till med detta arbete och
kunna klara satsningarna. Det sker betydande
satsningar på andra länder. Det är en form av
service och marknadsföring av Sverige som
investeringsland. Vi talar om vad som görs i Sverige
och varför det är bra att ha företag i Sverige, vilket
är viktigt att komma ihåg.
Sedan tillbaka till Sverigebilden. Jag är väl
medveten om turistnäringens och besöksnäringens
stora betydelse. Jag har ägnat mycket tid åt aktiv
dialog med företrädare i branschen. Jag tror alla
här närvarande som också har haft kontakt med
denna näring är medvetna om att det är en mycket
splittrad näring. Det har förekommit betydande
kritik av alla förekommande företeelser under de
senaste 25 åren, vilket även verifieras av många
aktörer inom näringen.
Den bild som dock framkommer alltmer i dialogen
är ett närmande till en form av organisationsmodell
motsvarade Exportrådet. Jag vill då erinra om
Exportrådets framväxt som en ideell förening,
Svensk exportförening, tillskapad av näringslivet i
dess helhet för att ge exportservice och kunna
hjälpa till med gemensamt deltagande på
mässorna. Sedemera tillförde statsmakten
handelsekreterare för att effektivisera och även ge
statens bidrag för att komma in på vissa marknader.
Det finns motsvarande tankar som kan appliceras
här. Vi är mycket aktiva i den dialog som förs
mellan näringen och Styrelsen för Sverigebilden
och i arbetet med den fördjupade
anslagsframställning som vi nu diskuterar på
departementet.
Vi återkommer i denna fråga. Vi vill finna en
lösning. Men den måste också inkludera att
näringen tar sin del av ansvaret, precis som man gör
i alla andra länder. Denna del har varit
förhållandevis svag i Sverige, kanske delvis
beroende på en oerhört pressad ekonomi i
branchen under senare år.