Fru talman! Om det tillåts vill jag först besvara
Sylvia Lindgrens allmänna näringspolitiska
påpekanden.
Jag vill först notera att det svenska näringslivets
konkurrenskraft har förbättrats med 25
procentenheter under de senaste två åren.
Skatterna på produktion har sänkts med 40
miljarder. Vi har gjort de största satsningarna på 15
år i Nordeuropa på industrirelevant forskning för
att höja teknikinnehållet i svenska produkter.
Kompetensutvecklingen inom svensk arbetskraft
expanderar kraftigt. Det sker i syfte att öka de
anställdas konkurrenskraft. Vi gör de största
satsningarna på infrastrukturen -- vägar, järnvägar,
telekommunikationer, informationsteknologi --
som har gjorts på över 100 år.
Socialdemokratin har ställt sig negativ i en
förfärande stor andel av dessa frågor. Det fick t.o.m
det internationella ratinginstitutet Standard &
Poor's att uttala att oppositionen utgör det största
hotet mot den ekonomiska återhämtningen i
Sverige.
Så till sakfrågan: Sveriges utrikesrepresentation
och besöksnäringen. Låt mig först reda ut några
begrepp för Sylvia Lindgren. Sveriges tekniska
attachéer är ett organ som skall se till att vi tar in
teknologisk information och undersöker vad som
händer på marknaden. Det är även kopplat till
Patent- och registreringsverket. Det bedriver en
form av serviceverksamhet och skall hjälpa till att
höja tekniknivån i landet.
Verksamheten fungerar. Den finansieras delvis ur
statskassan och delvis av näringen genom
beställningar av olika typer av uppdrag. För
närvarande övervägs ett närmare sambarbete
mellan Patent- och registreringsverket och STATT
för att bättre kunna tillvarata resurserna.
Den andra delen av Sylvia Lindgrens fråga gällde
Invest in Sweden. Det startades på det gamla
Industridepartementets tid genom att ett
industriråd tillsattes i Japan -- närmare bestämt i
Tokyo. Vi gjorde bedömningen att denna
verksamhet måste öka. Det första vi gjorde var att
ta bort hindren för investeringar i Sverige genom att
avskaffa förvärvslagstiftningen. Den hade varit i
kraft under mycket lång tid -- sedan 1930-talet.
Genom detta öppnar vi landet för utländska
investeringar.
Ett mycket stort antal seminarieserier med berörda
statsråd har gått över världen. Vi håller på att bygga
upp förtroendekapitalet och intresset för Sverige
som investeringsland. Vi visar att det är ett bra
ställe att driva företag, investera och skapa
sysselsättning på.
Vi vill även bygga upp mottagningsorganisationen
genom insatser via Invest in Sweden-programmet
och eventuellt via ett nytt aktiebolag. Därmed
skulle vi kunna stärka mottagningen,
informationsservicen och möjligheterna att få
investeringar, ny teknik och nya företag till landet.
Såvitt jag har förstått har Sylvia Lindgrens
partivänner velat avskaffa hela anslaget till Invest
in Sweden -- den verksamhet som jag tror är viktig
för Sverige och de flesta andra länder i västvärlden.
Vad gäller besöksnäringen vill jag säga att det är
riktigt att Turistrådet ändrades till Sverigebilden.
Det var ett försök att minska den lokala
administrationen i Sverige och överföra mer pengar
till aktiv verksamhet och marknadsföring av
Sverige som besöksland, turistland och även -- i och
med att vi kopplade in Invest in Sweden --
investeringsland.
Upphandlingen har börjat. Next Stop Sweden har
hand om marknadsföringen av insatserna. Det sker
via turistbyråer utomlands, genom
marknadsundersökningar och även genom vissa
samverkande marknadsföringskampanjer.
Det finns en fördjupad anslagsframställning från
Sverigebilden som medför att vi gör en extra
fördjupad prövning av dess verksamhet inför det
kommande budgetåret. Den dialog som nu
förekommer är ett försök att få mer långsiktiga
avtal med branschen som skulle kunna spegla
Exportrådets linjer. Det skulle vara ett avtal mellan
bransch och stat om gemensamma satsningar på
marknadsföring och exportservice. Man skulle
försöka lyfta fram de goda exemplen -- de som kan
mana till efterföljd och därmed starkare
marknadsföring utomlands.
På Sverigebilden satsas i dag 88 miljoner kronor.
För hela övriga näringslivet i Exportrådet satsas
132,5 miljoner. Det är relativt sätt mycket pengar
som går åt.
I jämförbara länder satsar exportnäringen eller
Exportrådet relativt sett mer än vad som sker i
Sverige; det skall villigt erkännas. Finansieringen
från näringen är också större. Det är normalt att
näringen tar halva kostnaden. För mig är det
lämpligt att göra en jämförelse med Exportrådet.
Jag tycker därför att den fortsatta fördjupade
övervägningen av anslagsframställningen skall rikta
in sig på finansiering av export och turistservice och
på att lyfta fram de goda exemplen.
Till sist vill jag svara på Bengt Dalströms fråga om
samordning. Jag delar hans uppfattning. Det
behövs ytterligare samordning och inte fler organ,
institut och organisationer. Det behövs en
kraftsamling för att vi skall kunna ta till vara våra
resurser bättre i denna viktiga fråga.