Fru talman! Jag vill först tacka näringsministern för
svaret på min interpellation. Det är ett svar, även
om jag naturligtvis hade hoppats på ett betydligt
större engagemang i denna så viktiga fråga.
Per Westerberg har själv med en läpparnas
bekännelse sagt och i pressen uttalat bl.a. att
besöksnäringen skall jämföras med andra näringar,
som stål- eller skogsnäringen. Det är därför minst
sagt anmärkningsvärt att denna näring inte röner
större intresse från näringsministern.
Att försöka attrahera utländska investeringar är
något som alla ekonomiskt väl utvecklade länder
ägnar sig åt. Konkurrensen om investerarnas
pengar är enorm. Därför krävs såväl insikt som
engagemang och insatser. Jag är därför minst sagt
häpen över det lapptäcke av myndigheter som
besöksnäringen lyder under, där bl.a. Invest in
Sweden får 15 miljoner av de 88 miljoner kronor
som anvisats till Styrelsen för Sverigebilden.
Man har egentligen inte klart för sig vad man skall
göra. Vad gör man i själva verket? Jag har studerat
en del utredningar om detta. Jag tycker mig ha
förstått att även personalen är fundersam över vad
man egentligen skall göra och över hur man jobbar.
Det framkommer också i interpellationssvaret att
rapporter och förslag för närvarande bereds inom
regeringskansliet.
Men, Per Westerberg, klockan är nu drygt 5 över
12. Besöksnäringen är enligt många bedömare den
bransch som har de bästa
utvecklingsmöjligheterna. Ett utökat antal
besökare kan givetvis förbättra intresset för
Sverige, med allt det positiva som det kan medföra
i form av investeringar och när det gäller att få
företag till vårt land. Det ger effekter på
sysselsättningen och indirekt på såväl statens som
landstingens och regionernas ekonomi. I rådande
lågkonjunktur med hög arbetslöshet måste en ökad
tillväxt inom besöksnäringen betraktas som
synnerligen angelägen.
Samarbetet på nationell nivå mellan å ena sidan det
privata näringslivet och industrin, å andra sidan
departement och myndigheter i
investeringsfrämjande syfte är obefintligt.
Vilken är statens och Per Westerbergs roll i detta
sammanhang? Vad skall de statliga resurserna i
första hand användas till? Vad skall staten inte ägna
sig åt? Hur skall man samarbeta i dessa frågor? Hur
använder man t.ex. de tekniska attachéer som vi har
i dag? Detta fungerar för närvarande inte alls.
Frågorna är många, Per Westerberg, men iniativ
och kraft saknas.
Hos Per Westerberg och hans gäng är stämningen
säkert god i dag, men det handlar inte om skådespel
för stunden utom om långsiktigt levebröd. Det
krävs därför eftertanke och strukturinsatser. Tyvärr
saknas de ingredienserna.
Per Westerberg avhänder sig näringspolitiskt
ansvar till Börje Hörnlund. Besöksnäringen röner
inget större intresse. Det enda riktiga engagemang
som näringsministern har gäller privatiseringar och
försäljningar av statliga företag. Att vara
näringsminister, Per Westerberg, borde vara
mycket mer. Just när det gäller investeringar till
vårt land borde det också göras betydligt mer än
vad som görs i dag.