Fru talman! Vi diskuterar någonting mycket spän-
nande, nämligen konsumentens situation i IT-världen.
Det är inte alls en enkel fråga. Det är t.o.m. svårt att
tala om det därför att det finns så många speciella
namn och begrepp att använda - opt in och opt out.
Det är därför ofta svårt att ta ställning.
Jag minns när jag kom in i riksdagen hösten 1999
att vi diskuterade den nya bokföringslagen. Den lag-
texten skulle också anpassas till IT-världens verklig-
het. Jag minns mycket väl att vad vi bestämde då inte
kunde passa in i IT-världens verklighet.
Jag är säker på att vi här i riksdagen kommer att ta
upp frågan på nytt, på samma sätt som vi nu tar upp
frågan om opt in och opt out.
Det är väldigt svårt att i ett enda land spika fast
bestämmelser och lagar innan de internationella över-
enskommelserna är någorlunda tydliga. Samtidigt har
vi en skyldighet att stärka positionen för konsumen-
ten i det egna landet. Den skyldigheten är lika stark
som alltid.
Detta är en mycket svår balansgång. Därför vill
jag framför allt tala om en motion som Folkpartiet har
lämnat in och som jag inte hade möjlighet att ta upp
under utskottets arbete. Det gäller motionen T409
yrkande 1, som jag yrkar bifall till. Jag är mycket
medveten om att vi inte kommer att få igenom det i
voteringen i dag. Men jag vill göra en markering inför
den kommande verksamheten.
I den motionen talar Folkpartiet om en IT-
myndighet som ska arbeta för att stärka konsumen-
tens ställning i IT-världen. Myndigheten ska ge stöd
och information till konsumenten men också hjälpa
näringsidkare som verkar inom IT-världen. Myndig-
heten ska föra en ständig diskussion om etik inom IT-
handeln och skulle kanske också kunna arbeta med
certifiering för näthandelsföretag.
Jag tycker att det är värt att vi satsar ordentligt på
den idén i fortsättningen. Det är klart att en sådan
tanke kommer att behöva lite mer tid och ansträng-
ning för att föras i hamn. Men vi är säkra på att det
kommer att hända så småningom.
Jag ska inte tala så mycket i dag. Jag ska inte fylla
hela min talartid, eftersom jag inte tycker att det be-
hövs. Har man ingenting att säga är det mycket bättre
att hålla tyst. Jag vill bara markera att det är glädjan-
de att frågor om diskriminering, mäklare som diskri-
minerar och diskriminering vid kreditgivning har lyfts
fram i olika motioner.
Det fanns ingen anledning att jobba vidare med
dessa frågor i detta betänkande eftersom Diskrimine-
ringsombudsmannen och Justitiedepartementet har ett
mycket långtgående arbete på gång inom dessa områ-
den. Jag till tacka mina riksdagsvänner som tog upp
dessa frågor. Med detta avslutar jag mitt anförande.