Herr talman! Vi debatterar regeringens proposition om frihetsberövande påföljder för barn och unga.
Att hantera barn och unga som begår väldigt allvarliga brott är något som samhället hittills har misslyckats med, av flera skäl. Man har misslyckats inte minst då nio av tio som dömts till sluten ungdomsvård för allvarliga brott har återfallit i brott men också då upprättelsen för dem som drabbats av allvarliga brott har åsidosatts på grund av tidigare mer eller mindre empatilösa regeringars prioriteringar.
Barn under 15 år har inte fått någon straffrättslig konsekvens, trots väldigt allvarliga brott, och ungdomar mellan 15 och 18 år har hittills kunnat få ett par års vistelse i sluten ungdomsvård för så pass allvarliga brott som mord. För Sverigedemokraterna har detta länge varit en samhällelig orättvisa där vi har menat att politiken behöver ta rejäla omtag.
Herr talman! Det kommer fortsatt att finnas delade meningar om huruvida vi borde gått längre i vissa avseenden. Det vill jag absolut inte utesluta för framtiden, men när det handlar om förflyttningen från Statens institutionsstyrelse, Sis, till ungdomsfängelser och om allvarliga brott är det ett lika rejält som nödvändigt omtag.
Nu ser vi till att unga som begår allvarliga brott inte längre får gå fria på grund av en relativt låg ålder eller, för den delen, är tillgängliga för de kriminella gängen inom den slutna ungdomsvården. Nu kommer de i stället att tas väl om hand av Kriminalvården på särskilda ungdomsfängelser.
Till skillnad från vissa partier på vänsterkanten tycker jag att ungdomar som har både vilja och förmåga att använda sprängmedel eller skjutvapen för att spränga hus eller utföra kontraktsmord varken ska kunna gå fria på grund av en relativt låg ålder eller rymma från fritidsliknande Sis-hem. Dessa ungdomar måste isoleras från samhället för att skydda både samhället och ungdomarna själva. Detta, menar vi, måste göras tillsammans med den bästa expertis vi har i Sverige inom grov kriminalitet, och den hittar vi i dag i Kriminalvårdens regi.
En del säger att det är fel att låsa in barn i fängelse. Det tycker jag är en formulering som kräver nyanser.
Först och främst låser vi redan i dag in barn när de begår allvarliga brott eller är farliga för andra och sig själva. En skillnad nu är att vi ser att allt fler unga begår allt grövre brott och att kriminella gäng ofta är inblandade. Vi kan också se att den inlåsning som alltså redan sker i dag inom Statens institutionsstyrelse inte fungerar, mot bakgrund av återkommande rymningar, kontakt med gängen och återfall i brott. Då måste man antingen välja att göra något eller acceptera utvecklingen.
Frasen att låsa in barn i fängelse behöver också nyanseras för den händelse att någon föreställer sig att barn ska låsas in med vuxna fångar och att vi sedan ska kasta nyckeln i sjön. Det är inte heller verkligheten i den förändring som regeringen nu går fram med.
Kriminalvården har fått ett uppdrag att göra sig redo för det nya ansvaret att omhänderta unga kriminella utifrån de utmaningar som detta för med sig när det gäller skola, sysselsättning, brytande av isolering och så vidare, det vill säga att särskilt anpassa verksamheten till de ungas ålder. Kriminalvården har gjort detta och säger sig vara väl redo att ta sig an uppgiften.
Herr talman! Eftersom det finns partier på vänsterkanten som är emot regeringens och Sverigedemokraternas omtag kring grovt kriminella tonåringar tycker jag att man slutligen ska ställa sig frågan om man anser att det är bättre att Kriminalvården med sin kompetens tar hand om dessa unga kriminella eller om man förordar dagens modell, där de kriminella gängen med sin kompetens tar hand om allt yngre som involveras i allt grövre kriminalitet. Detta, herr talman, är den relevanta fråga vi måste ställa oss när våra olikheter i politiken gör sig tydliga i en debatt som denna.
Jag yrkar avslag på motionerna och bifall till regeringens proposition.
(Applåder)