Herr talman! Jag börjar med en mer personlig reflektion. Sett i backspegeln borde vi ha haft ungdomsdomstolar och ungdomsfängelser i stället för Sis, som ju inte har lyckats särskilt väl under den tid verksamheten har varit igång. Ur det perspektivet tycker jag att vi nu får en ordning som vi borde ha haft redan från början.
Sedan var det frågan om föräldraskapet. Jag har hört Gudrun Nordborg ta upp frågan vid ett antal tillfällen, det vill säga att barnen präglas under uppväxten om det förekommer våld i hemmet. Så kan mycket väl vara fallet i vissa lägen, men i de här fallen kan man inte enbart skylla på sådant, utan här handlar det om att man tar intryck av digitalisering. Föräldrarna har inte riktigt koll på vad barnen gör, och där tycker jag att man har misslyckats.
Det finns familjecentraler, och det finns en ny socialtjänstlag. Tanken är att i den mån den typen av brott i nära relation – det får vi väl kalla det om det är våld i hemmet – förekommer handlar det om att stärka insatserna mot våldet. Där finns familjecentralerna och den nya socialtjänstlagen. Där kan andra styrmedel och verktyg användas än vad som fanns att tillgå i den tidigare socialtjänstlagen.
Som jag nämnde i mitt anförande har många av barnen problem i form av diagnoser och på andra sätt, och då måste man arbeta med frågorna. Men jag tycker att man har varit alldeles för slapphänt och inte hanterat dem tillräckligt tydligt och tillräckligt tidigt. I den meningen kan vi vara överens.