Fru talman! 16 000 ton avfall per dygn produceras i Hongkong. Vi var några stycken från utskottet i Kina under sensommaren-hösten förra året och mötte representanter för dem som arbetar med det här, och de berättade detta för oss. Vi var ute på en gigantisk
landfill
, där man fyllde igen en stor klippskreva eller dal med sopor. Man gjorde det mycket professionellt med den senaste tekniken och med tätningar. Man hade börjat utvinna biogas. Man hade också förbränning på gång för att kunna producera kraftvärme för att ersätta kolkraft. Man förde också resonemang. Man resonerade precis enligt avfallshierarkin och det vi i EU och i Sverige vill arbeta efter. Tänkandet stämde väl överens med hur vi såg på det.
När vi pratar avfall dramatiserar vi lite grann, men runt om i världen produceras enorma mängder. Ju mer vårt västerländska samhällssystem slår igenom i de växande ekonomierna, desto mer avfall kommer tyvärr att produceras - om inte avfallshierarkin också slår igenom runt om internationellt. Då måste vi visa att vi kan leva efter den. Därför är avfallshierarkin, som här redan har nämnts, väldigt viktig. Först och främst måste vi naturligtvis minimera och förebygga, men vi måste också återanvända, materialåtervinna och energiåtervinna i nästa steg, och om man inte löser det på något annat sätt måste man omhänderta. Det stämmer väl överens med det som jag och vi kristdemokrater ser som gott förvaltarskap.
Men det här med att minimera och förebygga lägger vi inte så väldigt mycket krut på. Det går förfärligt trögt när Europaparlamentet och vi här i Sverige också, för den delen, ska jobba med integrerad produktpolitik, det som man kallar IPP. 2001 presenterade kommissionen en grönbok och 2003 ett meddelande, och 2004 beslutade Europaparlamentet om integrerad produktpolitik, där Anders Wijkman, vår förträfflige Europaparlamentariker, var rapportör. Jag pratade med honom i dag om hur detta går vidare. Det går trögt, men nu återkommer de här frågorna på ett tydligt sätt i frågor om hållbar produktion och konsumtion där kommission, ministerråd och parlament kommer att få ta ställning till mera långtgående förslag framöver.
Och om ni bläddrar i era små käcka högar av betänkanden framför er på borden så upptäcker ni att våra vänner i näringsutskottet efter oss kommer att diskutera ekodesigndirektivet. Här står det ganska långtgående saker. Frågan är hur de kommer att implementeras och hur vi kommer att verkligen ta vara på de uppgifterna.
Ekodesign, ja: "Det krav som ligger i begreppet innebär att tillverkaren av en produkt vid den tekniska utformningen av produkten även ska beakta alla faktorer knutna till produkten som kan påverka miljön. Det gäller inte bara påverkan då produkten används utan också då den tillverkas, inklusive användning av råvaror, och då den slutligt ska omhändertas." Det kan ni läsa på s. 6 i deras betänkande. Det är alltså där vi tillsammans måste lägga mycket mer kraft framöver.
Detta är ju ett motionsbetänkande från den allmänna motionstiden, och vi som någon gång varit i opposition vet att de motionerna brukar gå ett likadant öde till mötes, oavsett vilken kulör det är på regeringen. Flera av motionerna är mycket bra. De tar upp angelägna ämnen, och som det står i betänkandet kommer utskottet i samband med olika ageranden från regeringen att återkomma till de förslag och åtgärder som tas upp, där de så att säga passar in.
Miljömålspropositionen har redan nämnts. Där kommer frågan om visioner, målsättningar, det biologiska avfallet och nedskräpningen att på ett tydligt sätt tas upp. När det gäller nedskräpningen har det i budgeten, som nämnts, redan avsatts särskilda pengar till Naturvårdsverket och Håll Sverige Rent.
Klimatpropositionen kommer att innehålla delar, bland annat klimatmiljarden och hållbara städer, som alldeles säkert också tar upp frågan om biogas och hur man ska kunna stötta utvecklingen på ett tydligare sätt än hittills.
Också budgetpropositionen anges som ett tillfälle där vi bland annat kan fånga upp frågor om nedskräpning av havsmiljön.
Ett område där varken tidigare eller nuvarande regering lyckats särskilt bra gäller det marina skräpet. Redan de gamla grekerna visste att man inte skulle slänga saker i vattnet. Det är vidare förbjudet att kasta sopor och skräp i floden Ilissos, har vi fått lära oss tidigare i dag. Detta sades 420 f.Kr., men det har vi inte lärt oss så mycket av utan vi fortsätter att hiva skräp i havet.
Regeringen pekar på att man måste göra insatser. De internationella vattnen rör ju på sig, och skräpet förflyttar sig över gränserna. Regeringen jobbar i internationella organ med att ta upp detta. Det gäller finansiering, åtgärdsprogram, straffskalor och så vidare. Miljöministrarna arbetar med dessa frågor inom ramen för Nordsjökonferensen. Inte minst gäller det mottagningsstationer i alla hamnar. Jag personligen tycker, och vi kristdemokrater har fört fram, att man också bör överväga olika ersättningsformer till fiskare för att ta upp det skräp som finns.
Så här mot slutet av anförandet vill jag nämna återvinning, materialströmmar och producentansvar, som också nämns på ett bra sätt i flera motioner. Dessa frågor återkommer eftersom man nu utreder och även har en försöksverksamhet; inte minst gäller det materialströmmarna.
Beträffande återvinning och producentansvar vill jag ta en kort ridtur på en käpphäst i manegen. Jag anser att staten måste ta sitt ansvar när det gäller ersättningen för återvinning av privatimporterat glas. Det är bedrövligt att vi trots den fria rörligheten för varor, tjänster och människor inte förmår ta konsekvenserna och utforma ett gemensamt pantsystem. Till dess att den frågan är löst måste vi hitta andra lösningar.
Jag skulle även kunna ta upp regelverket för sanering av förorenade områden. Också där finns godartade motioner. Om det visar sig att kommunerna tvekar, trots de undantagsmöjligheter och den medfinansiering som faktiskt finns, förutsätter jag att regeringen kommer att agera. Det är oerhört viktigt att saneringsåtgärderna kommer i gång.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.