Herr talman! Ganska ofta på helgerna har jag anledning att åka till återvinningscentralen vid Librobäck i Uppsalas utkant och med viss tillfredsställelse göra mig av med glasburkar, tidningshögar, metallskrot, så kallade restprodukter med mera. Samtidigt som jag gör mig själv en tjänst och medverkar till en bättre och renare miljö träffar jag regelbundet gamla grannar och arbetskamrater på återvinningsstationen. Återvinningsarbetet har alltså även en social dimension. Låt mig få återkomma till detta.
Utvecklingen när det gäller avfallshanteringen karaktäriseras av att avfallsmängderna ökar samtidigt som återvinningen också ökar. Det betyder att med en fortsatt ökning av den totala avfallsmängden kommer inte delmålet om avfall under miljömålet God bebyggd miljö att nås, eftersom delmålet säger att den totala mängden inte ska öka. Jämfört med utgångsläget 1994 har emellertid avfallsmängden ökat med 24 procent till och med 2005 och med ytterligare 3,5 procent under 2006. Det är alltså en avsevärd ökning och en avvikelse från målet om högst oförändrade avfallsvolymer. Inte heller nås delmålet om att hushållsavfall till minst 50 procent ska återvinnas genom materialåtervinning, även om nivån 2006 på 47,5 procent ligger ganska nära målet.
I Naturvårdsverkets underlagsrapport till Miljömålsrådets uppföljning av Sveriges miljömål föreslås en ny övergripande formulering: att avfallshanteringen ska vara enkel för konsumenterna och effektiv för samhället. Ett antal nya delmål föreslås också. I rapporten diskuteras olika styrmedel, och bland annat omnämns så kallade mjuka styrmedel, exempelvis miljömärkning, utvecklande av livscykelanalyser, miljöledningssystem, information och miljöanpassad upphandling.
Dock verkar Naturvårdsverket rätt uppgivet när det gäller den fortsatta ökningen av avfallsmängderna och refererar Resurseffektivitetsutredningen från 2001 som prognostiserar en ökning av energianvändningen med 35 procent och av råvaror med 20-40 procent fram till 2030. Det tycker jag är en alltför passiv inställning i dessa klimat- och miljödebattens dagar. Den ökande avfallsmängden orsakar naturligtvis problem som ökade transporter, ökade kostnader för fastighetsägare och hushåll med mera. Men för att klara av en minskning av avfallsmängden måste det till ändrade förhållningssätt från alla aktörer - allmänheten, konsumenter, producenter, företag och myndigheter.
Herr talman! Jag refererar dessa förslag som enligt betänkandet planeras behandlas i den kommande miljömålspropositionen 2009 för att ge en bakgrund till Vänsterpartiets yrkande enligt reservation 1 som jag härmed yrkar bifall till.
I denna reservation lyfter vi nämligen fram behovet av att genom en process som engagerar alla samhällsaktörer ta fram en vision och en strategi för hur avfallshanteringen i Sverige ska se ut 2020. Vi vill att regeringen på lämpligt sätt engagerar hela Sverige i en stor dialog - en studiecirkel skulle man kunna säga - så att våra förhållningssätt kan förändras och avfallsmängderna i realiteten minskas.
De restprodukter som jag och andra kastar i Librobäck och på andra ställen måste i mycket högre grad kunna återanvändas. Jag och mina gamla grannar och arbetskamrater som jag träffar på återvinningscentralen borde sätta oss ned och diskutera hur avfallsmängden ska kunna minskas. Producenterna måste ha en helhetsanalys på sina produkter grundad på livscykelanalyser.
En bättre samordning krävs mellan samhällets aktörer. Den framtida avfallshanteringen måste grundas på insikten om att vår resursanvändning i den rika delen av världen inte kan fortsätta att öka. Avfallshanteringen, liksom energianvändning och klimatpåverkan, bör utvecklas under ledstjärnan Rättvist miljöutrymme.
Herr talman! Betänkandet i övrigt handlar om ett antal specifika frågor. Jag står givetvis bakom Vänsterpartiets övriga reservationer i ärendet, men jag avstår för tids vinnande från att yrka bifall till dessa.
Dock vill jag gärna lyfta fram reservation 2 om biologiskt avfall med förslag om en statlig biogasutredning för ökad produktion och användning av biogas samt reservation 4 om omhändertagande av avfall i marina miljöer. Kustkommuner får i dag bära ett orimligt stort ansvar för skräp som kommer inflytande från utomkommunala källor som fartyg, turister med mera.