Herr talman! Jag har för avsikt att i mitt inlägg
koncentrera mig på frågan om konkurrensneutraliteten
mellan folktandvården och privattandläkarvården. Är
de åtgärder som socialministern anger i sitt svar på
Sigge Godins interpellation tillräckliga för att skapa
konkurrensneutralitet? Även om det är ett tappert
försök, måste jag be socialministern att överväga
följande.
Det är av utomordentligt stor vikt att folktandvår-
dens monopol avseende barn- och ungdomstandvår-
den upphävs. Det är av utomordentligt stor vikt att
etableringskontrollen försvinner. Det är av utomor-
dentligt stor vikt att man inte inför två parallella er-
sättningssystem för tandvården. Jag skall kort utveck-
la varför jag tycker att just dessa åtgärder i de två
första fallen bör vidtas och i det tredje inte bör vidtas.
För det första: Om vi i Sverige skall ha tillgång till
en privattandläkarkår är en ödesfråga för dessa tand-
läkare att de får möjlighet att konkurrera på lika vill-
kor när det gäller barn- ungdomstandvården. Folk-
tandvården har en alldeles klar konkurrensfördel
genom att den efter det att ungdomarna fyllt 20 år kan
erbjuda dessa vuxentandvård. Det innebär att folk-
tandvården hela tiden kan rekrytera nya patienter.
Motsvarande möjligheter finns inte inom den privata
vården, eftersom den mycket sällan kommer i kontakt
med tandvårdssökande barn och ungdomar.
För det andra: Etableringskontrollen hämmar ut-
vecklingen inom den privata vården. Det är därför
som vi den struktur som vi har inom privattandvården.
Taxans konstruktion har naturligtvis också påverkat
strukturen. Privattandvård i dag är småföretagande i
dess rätta bemärkelse. De allra flesta privattandläkare
arbetar ensamma, har en eller kanske en och en halv
anställd och arbetar i ett eller i bästa fall två arbets-
rum. Den som vill förändra och utveckla sin verksam-
het för att anpassa utbudet till sitt klientel har inte
möjlighet att göra det därför att det inte går att anstäl-
la ytterligare en tandläkare.
När det sedan gäller de två parallella ersättnings-
system som nämns i svaret vill jag påstå att premie-
tandvård enbart gynnar folktandvården, eftersom den
har en struktur som passar ett sådant system, men den
har inte privattandläkarna. Om premietandvård mot
all förmodan skulle vara möjlig att genomföra är jag
ytterst tveksam - det var jag redan under den förra
perioden - till att man kan lösa den civilrättsliga delen
på ett tillfredsställande sätt. Om man genomför det
inför man ytterligare ett konkurrenshämmande mo-
ment för privattandvården.
Det är i det här perspektivet som jag vill fråga so-
cialministern: Skall vi ha någon privat tandvård i
Sverige? Har socialministern i så fall för avsikt att
vidta kraftfulla åtgärder för att värna den privata
tandvården?