Herr talman! Med anledning av den av regeringen
aviserade propositionen om ersättningssystemet för
vuxentandvård har Sigge Godin ställt följande tre
frågor till mig.
1. Avser regeringen att lägga fram ett förslag som
garanterar god tandhälsa för hela befolkningen?
2. Hur avser regeringen att garantera konkurrens-
neutraliteten mellan produktionen av offentlig och
privat tandvård?
3. Kommer regeringen i propositionen att tillgo-
dose de krav som riksdagen ställt beträffande särre-
dovisning av folktandvårdens ekonomiska verksam-
het?
Inledningsvis vill jag framhålla att regeringen i
budgetpropositionen redovisat sin avsikt att fullfölja
arbetet med att reformera ersättningssystemet för
vuxentandvård med beaktande av vad riksdagen an-
fört bl.a. i fråga om de civilrättsliga aspekterna på ett
system med premietandvård. Innan den aviserade
propositionen kan föreläggas riksdagen måste rege-
ringen inhämta yttrande av lagrådet. Arbetet med att
utforma lagförslagen pågår för närvarande inom re-
geringskansliet och alla frågor om utformningen av
det förändrade ersättningssystemet är ännu inte lösta.
Till följd härav är jag inte bredd att i dag i detalj
redovisa och diskutera de frågor som Sigge Godin har
ställt. Mina svar på de ställda frågorna skall ses mot
den bakgrunden.
Jag avser att snarast efter nämnda lagrådsbehand-
ling föreslå regeringen att lägga fram ett förslag till
förändrat ersättningssystem för vuxentandvård som i
stora drag motsvarar det som den förra regeringen
förelade riksdagen under våren 1994. Det är dock
denna gång inte fråga om några riktlinjer som riksda-
gen skall ta ställning till utan om förslag om den lag-
reglering som erfordras för att införa det förändrade
ersättningssystemet. Detta innebär i korthet att två
parallella ersättningssystem skall finnas, premietand-
vård med fast årlig försäkringsersättning och avgift
samt åtgärdstaxa. Gemensamt för båda systemen skall
finnas ett särskilt högkostnadsskydd. Vårdens kvalitet
och standard och nivån på det ekonomiska stödet från
försäkringen skall vara detsamma oavsett system. För
patientgrupper som av olika skäl har stora tandvårds-
behov under kortare eller längre tid skall särskilda
regler gälla.
Denna principiella konstruktion av ersättningssys-
temet bör skapa goda förutsättningar för att hela be-
folkningen skall kunna behålla och utveckla en god
tandhälsa. Jag vill dock erinra om att de besparingar
som av statsfinansiella skäl företagits i tandvårdsför-
säkringen innebär att alla patienter, oavsett vilket
ersättningssystem som tillämpas, får betala en större
andel av behandlingskostnaderna än tidigare.
När det gäller Sigge Godins fråga hur regeringen
avser att garantera konkurrensneutraliteten mellan
produktionen av offentlig och privat tandvård kan jag
konstatera att nuvarande regering inte har annan upp-
fattning än den som framfördes i den förra regering-
ens proposition och som Sigge Godin stod bakom. Jag
anser således att det så långt möjligt bör skapas lika
villkor för konkurrens mellan privata och offentliga
vårdgivare. Åtgärder behöver därför vidtas i olika
avseenden. Det gäller olikheterna i fråga om redovis-
ning av mervärdesskatt. Vidare bör utvecklingen av
landstingens redovisning av folktandvårdens ekonomi
och verksamhet inom tandvården påskyndas. Dess-
utom bör reglerna i tandvårdstaxan om upprättande av
tandvårdsräkning, om period för utbetalning av för-
säkringsersättning och om förhandsprövning ändras så
att privata och offentliga vårdgivare så långt möjligt
får samma rutiner. När det gäller frågan om redovis-
ning av mervärdesskatt har jag inhämtat att denna för
närvarande bereds inom Finansdepartementet.
Den tredje frågan har jag redan berört. Jag vill
dock tillägga att den nuvarande regeringen, i likhet
med den förra, inte har för avsikt att införa några
tvingande regler för den kommunala redovisningen.
Regeringen förutsätter således att ett utvecklingsarbe-
te inom landstingen kommer till stånd och att Land-
stingsförbundet därvid bör ha en samordnande roll.
Arbetet består kort sagt i att avgränsa vissa lands-
tings- och folktandvårdsspecifika verksamheter och
kostnaderna för dessa i förhållande till allmäntand-
vård för vuxna. Det måste dock framhållas att lands-
tingen och folktandvården har flera lagstadgade upp-
gifter såsom barn- och ungdomstandvården samt
specialisttandvården. Allmän vuxentandvård är där-
emot en uppgift som inte är tvingande på samma sätt.
Det är rimligt att redovisningen principiellt bör vara
sådan att kostnader och intäkter så långt det är möjligt
hänförs till respektive verksamhetsgren.