Herr talman! Det är en sak som jag vill instämma i i
Simon Liliedahls anförande. Han sade så träffande:
Arbetslösheten är en av de viktigaste grejerna vi
har att göra med. Sedan är det en annan sak där jag
inte håller med honom. Han sade att det inte någon
fart på exporten. Jag vet inte om Simon Liliedahl
läser tidningar eller om han bara pratar. Man kan
se i det mesta av svensk press att de svenska
exportföretagen säljer som aldrig förr.
Jag har en meningsyttring fogad till betänkandet.
Det gäller exportkrediterna, en gren av
exportkreditverksamheten, nämligen
exportkrediterna till Östeuropa. De allra flesta av
de östeuropeiska länderna ha behov av stora
utländska investeringar på i stort sett alla områden.
Men det är två områden som ligger oss i
Vänsterpartiet speciellt varmt om hjärtat. Det är
investeringar för att förbättra miljön och ställa om
den gamla produktionen till en mera miljöanpassad
och miljövänlig produktion. Det andra är
investeringar i infrastruktur, där det finns stora
brister. Här behövs internationellt kapital. Här kan
svensk industri, svenskt kunnande, göra stora
''biståndsinsatser''. Det kräver att staten är med och
delar riskerna för sådana projekt. Det kan man
göra genom Exprotkreditnämndens
exportkreditgarantier.
Vi vill att Exportkreditnämnden öppnar
östeuropeiska länder för kreditgivning så att
svenska företag får möjlighet att göra de insatser
som jag talade om tidigare. Vi vill att riksdagen
skall ge detta regeringen till känna.
Vi tror däremot inte på användningen av
exportkreditgarantier som ett konjunkturpolitiskt
instrument, att vi så att säga exporterar
arbetslösheten till andra länder genom att
subventionera exportindustrin. Jag tror att det
långsiktigt är en dålig politik som kommer att leda
till motåtgärder från våra konkurrentländer. Det är
dessutom brott mot internationella
överenskommelser. Jag tycker att utskottets
skrivning härvidlag är balanserad, och den
information som vi har fått från
Exportkreditnämnden är sådan att vi vet att
nämnden är uppmärksam på den kritik som finns
och beredd att vidta åtgärder.
Den andra fråga som jag tänker ta upp gäller en
folkpartistisk motion, där man kräver förbud mot
import av vissa varor från Kina. Det bygger på
uppgifter, framför allt från amerikanskat håll men
också från människorättsorganisationer, om att
Kina exporterar varor som är producerade av
fångar i tvångsarbete. Det är internationellt
accepterat att man gör avsteg från
frihandelsprincipen när sådant sker. Det finns
reglerat i GATT, och i den internationella
arbetsorganisationens konvention finns det stöd för
diskriminering av handel med varor som är
producerade av fångar i tvångsarbete.
Jag har tidigare tagit upp saken i en fråga till
utrikeshandelsministern och fått en redogörelse för
vad regeringen gör och har gjort på området. Just
nu är en svensk delegation i Kina som tar upp
människorättsfrågor och juridiska frågor över
huvud taget. Vi hoppas att denna delegation också
tar upp frågan om produktion och handel med
varor framställda av fångar i tvångsarbete.
Jag tycker att det finns anledning att ge stöd till
Karin Pilsäters motion om åtgärder mot den
kinesiska handeln. Det bör göras så att Sverige
följer upp besöket i Kina med initiativ till en
internationell delegation, som närmare och på plats
skall undersöka förekomsten av tvångsarbete och
export av varor producerade genom tvångsarbete.
En kartläggning bör också göras av den import som
Sverige haft från Kina efter förekomsten av varor
framställda med tvångsarbete. När en sådan
redovisning är gjord bör regeringen ta initiativ,
förelägga resultatet för riksdagen och redovisa de
åtgärder som man är beredd att vidta. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
Med detta yrkar jag bifall till meningsyttringen i
mom. 5 och 11.