Herr talman! Jag har suttit här större delen av
morgonen och hört på en skattediskussion som jag
tycker var mycket intressant. Den utgör bakgrund
till det jag skall prata om nu, nämligen hur vi skall
kunna förbättra och öka Sveriges export.
Vi i Ny demokrati instämmer i det Bo Lundgren har
sagt om att sänka skatterna för företagen, de små
såväl som de stora, vilket ingår i hans skattepaket.
Det är en förutsättning för att vi skall få förnyad fart
på vår export.
Däremot håller vi inte med om det som framkom i
debatten från socialdemokratins sida. Man hotar
med att höja skatterna. Vi tror att det blir en
fullständig katastrof för utlandets investeringsvilja
i Sverige. Jag håller inte med om
historieskrivningen att under socialdemokraterna
föddes IKEA och Tetrapak. De föddes inte i
Sverige. De föddes utomlands.
Det var det som var problemet med 60- och 70-
talens, delvis också 80-talets, socialdemokratiska
politik. Man skrämde ut svenska företag ur Sverige,
in i Europa. Det är det vi lider av i dag när vi skall
försöka öka den svenska exporten. Det finns tyvärr
inte tillräcklig kraft i de svenska företagen längre.
De har flyttat ut för mycket av sin verksamhet.
Regeringen tycker att det fungerar ganska bra på
exportsidan. Totalt ökade exporten med 7,4 %
under föregående år. Man siktar på 11 % 1994. Det
är alldeles för dåligt. Våra marknadsandelar har
sjunkit. Under den senaste femårsperioden har de
gått ned med nästan 20 % i förhållande till OECD-
konkurrenterna. Vi måste göra mycket mer för att
vara med i det stora ''race'' som kommer att
accentueras under mitten och slutet av 90-talet.
Jag vill därför aktualisera vissa frågeställningar som
jag har förelagt regeringen, utan att få
tillfredsställande svar. Jag har frågat om regeringen
kan tänka sig att ompröva det av riksdagen fattade
beslutet från våren 1992, att man under en
treårsperiod skall sänka stödet till Exportrådet.
Det är nu nere i ca 130 miljoner.
Sverige lär vara det enda land i världen som har
sådan exercis. Alla andra satsar stenhårt och ökar
flerfalt. Finland är det mest näraliggande exemplet.
Man säger att vi i Ny demokrati i stället för att
stödja detta skulle se till att dra ned stödet
ytterligare. Jag tror att man måste göra allt för att
hjälpa till att få ned arbetslösheten. Då måste man
gasa litet. Jag tror att man skall gasa på exporten.
Det lönar sig.
Jag har frågat vilka initiativ regeringen tar för att
samla kraft i Exportrådet liksom i alla UD-
relaterade exportaktiviteter. Vi vill slå ihop
Exportrådet med BITS, Swedefund och Swedecorp
för att åstadkomma en verklig kraftsamling, där
man även får in ambassaderna utomlands.
Regeringen säger att man funderar, och ingenting
händer i vanlig ordning.
Jag kommer nu till mitt huvudämne, hur man skall
göra en översyn av EKN:s arbetsformer. Där
kommer även in vilka möjligheter exportörer har
att erhålla mjuka lån.
Om man tittar närmare på EKN finner man att det
kostar svenska staten väldigt litet att ge ökade
exportkreditgarantier. Det är inte krediter man ger,
utan på basis av en utlovad garanti går företaget till
banken och får pengar. Problemet är att EKN är
inriktat på de stora företagen. Ericsson tar t.ex.
40 % av den totala utestående
exportkreditgarantin. Men man vill ha ännu mer.
Det är de stora företagen som drar nytta av detta.
De små fastnar i en byråkrati som är mycket
betungande. Hela uppbyggnaden av EKN är
byråkratisk. Det sitter byråkrater i styrelsen och
byråkrater är tjäntemän. Man har inga
representanter från svenska företagarvärlden. Det
tycker jag är absolut oacceptabelt. Jag kan inte
begripa att inte regeringen kan ge nya direktiv åt
EKN.
I direktiven ingår att EKN:s verksamhet skall gå
ihop. Det tycker jag är dålig politik när man har
600 000--700 000 arbetslösa i landet. Hur sjutton
kan man ha en organisation som skall drivas så att
den går ihop och så att man skall kunna försöka
tjäna pengar, därför att man skall betala tillbaka
gamla skulder som storföretagen fick i t.ex. Korea?
Jag anser -- det har jag sagt många gånger -- att
regeringen måste sätta sprätt på EKN. Man måste
än en gång byta företagsledning och styrelse. Men
det är någonting som alltid är svårt när det gäller
den statliga verksamheten. Man anställer chefer,
generaldirektörer, på långa förordnanden. Jag tror
att man måste göra som i det privata företaget. Där
väljs en VD på ett år. Sedan prövar man om han
skall få stanna kvar eller inte. Inom svensk
statsförvaltning måste man införa något liknande,
annars får man inte fart på verksamheten.
Ett sätt som jag har föreslagit för att få fart på EKN
är att låta den ingå i Exportrådet som, vilket ni vet,
drivs till 50 % av staten och till 50 % av den fria
företagsamheten, representerad av
Industriförbundet. På så sätt skulle man utan större
problem få affärsmässighet i EKN. Samtidigt drar
man in även biståndsorganisationerna BITS och
SWEDEFUND i det hela. Då skulle man inte få
ökade kostnader, utan tvärtom lägre kostnader
därför att man får mindre byråkrati. Man skulle
inte behöva ytterligare öka på budgetunderskottet.
Jag tycker att det är en självklarhet att vi måste
arbeta på det här sättet.
Man måste kunna matcha de konkurrerande
instituten. Jag har tidigare givit många exempel på
när det inte fungerar. Man säger att det finns vissa
matchningsregler. Men EKN är den mest
koservativa exportkreditorganisationen i Europa.
Alla andra överträder de givna föreskrifterna, men
de får i alla fall fart på exporten. Vi måste ge de
svenska företagen möjligheter att matcha utländska
kreditinstitut för att få ner vår arbetslöshet. Det
finns stora affärer på gång, en affär på 800 miljoner
i Sydamerika, men man vågar inte ta några chanser.
Regeringen måste sätta fart på EKN och få den att
ta chanser. Att få bukt med arbetslösheten är en av
de viktigaste grejerna vi har att göra med.
Att det finns någonting som inte står rätt till
framgår att betänkandet från näringsutskottet.
Man säger att utskottet nyligen har föreslagit att
Riksdagens revisorer skall granska EKN:s
behandlings- och beslutsrutiner. Det tyder på att
man är fullt medveten om att det inte står rätt till.
Men medan gräset växer dör kon. Det är bara att
hoppas att regeringen sätter ''push'' på det hela.
Även riksdagen kan göra det. Det har ju föreslagits
att Riksdagens revisorer skall granska det hela.
Jag utgår ifrån att det något trötta näringsutskottet
verkligen kan hjälpa den trötta regeringen att se till
att det blir full fart på Sveriges export igen. Som det
är i dag fungerar det inte bra.