Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Vissa utrikeshandelsfrågor

SIMON LILIEDAHL (nyd), 1994-03-30 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Jag har suttit här större delen av

morgonen och hört på en skattediskussion som jag

tycker var mycket intressant. Den utgör bakgrund

till det jag skall prata om nu, nämligen hur vi skall

kunna förbättra och öka Sveriges export.

Vi i Ny demokrati instämmer i det Bo Lundgren har

sagt om att sänka skatterna för företagen, de små

såväl som de stora, vilket ingår i hans skattepaket.

Det är en förutsättning för att vi skall få förnyad fart

på vår export.

Däremot håller vi inte med om det som framkom i

debatten från socialdemokratins sida. Man hotar

med att höja skatterna. Vi tror att det blir en

fullständig katastrof för utlandets investeringsvilja

i Sverige. Jag håller inte med om

historieskrivningen att under socialdemokraterna

föddes IKEA och Tetrapak. De föddes inte i

Sverige. De föddes utomlands.

Det var det som var problemet med 60- och 70-

talens, delvis också 80-talets, socialdemokratiska

politik. Man skrämde ut svenska företag ur Sverige,

in i Europa. Det är det vi lider av i dag när vi skall

försöka öka den svenska exporten. Det finns tyvärr

inte tillräcklig kraft i de svenska företagen längre.

De har flyttat ut för mycket av sin verksamhet.

Regeringen tycker att det fungerar ganska bra på

exportsidan. Totalt ökade exporten med 7,4 %

under föregående år. Man siktar på 11 % 1994. Det

är alldeles för dåligt. Våra marknadsandelar har

sjunkit. Under den senaste femårsperioden har de

gått ned med nästan 20 % i förhållande till OECD-

konkurrenterna. Vi måste göra mycket mer för att

vara med i det stora ''race'' som kommer att

accentueras under mitten och slutet av 90-talet.

Jag vill därför aktualisera vissa frågeställningar som

jag har förelagt regeringen, utan att få

tillfredsställande svar. Jag har frågat om regeringen

kan tänka sig att ompröva det av riksdagen fattade

beslutet från våren 1992, att man under en

treårsperiod skall sänka stödet till Exportrådet.

Det är nu nere i ca 130 miljoner.

Sverige lär vara det enda land i världen som har

sådan exercis. Alla andra satsar stenhårt och ökar

flerfalt. Finland är det mest näraliggande exemplet.

Man säger att vi i Ny demokrati i stället för att

stödja detta skulle se till att dra ned stödet

ytterligare. Jag tror att man måste göra allt för att

hjälpa till att få ned arbetslösheten. Då måste man

gasa litet. Jag tror att man skall gasa på exporten.

Det lönar sig.

Jag har frågat vilka initiativ regeringen tar för att

samla kraft i Exportrådet liksom i alla UD-

relaterade exportaktiviteter. Vi vill slå ihop

Exportrådet med BITS, Swedefund och Swedecorp

för att åstadkomma en verklig kraftsamling, där

man även får in ambassaderna utomlands.

Regeringen säger att man funderar, och ingenting

händer i vanlig ordning.

Jag kommer nu till mitt huvudämne, hur man skall

göra en översyn av EKN:s arbetsformer. Där

kommer även in vilka möjligheter exportörer har

att erhålla mjuka lån.

Om man tittar närmare på EKN finner man att det

kostar svenska staten väldigt litet att ge ökade

exportkreditgarantier. Det är inte krediter man ger,

utan på basis av en utlovad garanti går företaget till

banken och får pengar. Problemet är att EKN är

inriktat på de stora företagen. Ericsson tar t.ex.

40 % av den totala utestående

exportkreditgarantin. Men man vill ha ännu mer.

Det är de stora företagen som drar nytta av detta.

De små fastnar i en byråkrati som är mycket

betungande. Hela uppbyggnaden av EKN är

byråkratisk. Det sitter byråkrater i styrelsen och

byråkrater är tjäntemän. Man har inga

representanter från svenska företagarvärlden. Det

tycker jag är absolut oacceptabelt. Jag kan inte

begripa att inte regeringen kan ge nya direktiv åt

EKN.

I direktiven ingår att EKN:s verksamhet skall gå

ihop. Det tycker jag är dålig politik när man har

600 000--700 000 arbetslösa i landet. Hur sjutton

kan man ha en organisation som skall drivas så att

den går ihop och så att man skall kunna försöka

tjäna pengar, därför att man skall betala tillbaka

gamla skulder som storföretagen fick i t.ex. Korea?

Jag anser -- det har jag sagt många gånger -- att

regeringen måste sätta sprätt på EKN. Man måste

än en gång byta företagsledning och styrelse. Men

det är någonting som alltid är svårt när det gäller

den statliga verksamheten. Man anställer chefer,

generaldirektörer, på långa förordnanden. Jag tror

att man måste göra som i det privata företaget. Där

väljs en VD på ett år. Sedan prövar man om han

skall få stanna kvar eller inte. Inom svensk

statsförvaltning måste man införa något liknande,

annars får man inte fart på verksamheten.

Ett sätt som jag har föreslagit för att få fart på EKN

är att låta den ingå i Exportrådet som, vilket ni vet,

drivs till 50 % av staten och till 50 % av den fria

företagsamheten, representerad av

Industriförbundet. På så sätt skulle man utan större

problem få affärsmässighet i EKN. Samtidigt drar

man in även biståndsorganisationerna BITS och

SWEDEFUND i det hela. Då skulle man inte få

ökade kostnader, utan tvärtom lägre kostnader

därför att man får mindre byråkrati. Man skulle

inte behöva ytterligare öka på budgetunderskottet.

Jag tycker att det är en självklarhet att vi måste

arbeta på det här sättet.

Man måste kunna matcha de konkurrerande

instituten. Jag har tidigare givit många exempel på

när det inte fungerar. Man säger att det finns vissa

matchningsregler. Men EKN är den mest

koservativa exportkreditorganisationen i Europa.

Alla andra överträder de givna föreskrifterna, men

de får i alla fall fart på exporten. Vi måste ge de

svenska företagen möjligheter att matcha utländska

kreditinstitut för att få ner vår arbetslöshet. Det

finns stora affärer på gång, en affär på 800 miljoner

i Sydamerika, men man vågar inte ta några chanser.

Regeringen måste sätta fart på EKN och få den att

ta chanser. Att få bukt med arbetslösheten är en av

de viktigaste grejerna vi har att göra med.

Att det finns någonting som inte står rätt till

framgår att betänkandet från näringsutskottet.

Man säger att utskottet nyligen har föreslagit att

Riksdagens revisorer skall granska EKN:s

behandlings- och beslutsrutiner. Det tyder på att

man är fullt medveten om att det inte står rätt till.

Men medan gräset växer dör kon. Det är bara att

hoppas att regeringen sätter ''push'' på det hela.

Även riksdagen kan göra det. Det har ju föreslagits

att Riksdagens revisorer skall granska det hela.

Jag utgår ifrån att det något trötta näringsutskottet

verkligen kan hjälpa den trötta regeringen att se till

att det blir full fart på Sveriges export igen. Som det

är i dag fungerar det inte bra.

Debatten

Hämtad sida: 14

14 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

SIMON LILIEDAHL (nyd): Vissa utrikeshandelsfrågor (1994-03-30) — PRESS0