Fru talman! Det är klart att det är allmän kun-
skapsuppbyggnad och kunskapsöverföring det rör sig
om.
Det som också handikapporganisationerna fram-
för är den hjälplöshet som personal känner när de
förstår vad en människa med kommunikationshinder
vill ha sagt, men de inte får uppträda som tolk. Är det
en dövtolk är det godtagbart, men när det gäller andra
hinder och man ska tolka uttryck i ögonen, nickningar
m.m. används inte ett vedertaget språk, och då får
personalen inte uppträda som ombud för den här
personen. Det har upplevts som ett problem. Nu vet
vi ju inte heller hur vanligt det är med våld mot såda-
na här kvinnor - det gäller förstås även män, men det
är i högre grad kvinnor som blir utsatta.
Jag är glad för att justitieministern har velat ta del
i den här interpellationsdebatten. Jag hoppas att jag
får vara med om att sprida den kunskap som vi har.
Jag förstår att justitieministern inte kan vara detaljin-
satt i alla sådana här frågor utan måste ha ett mera
generellt grepp över området. Jag kan ju mera rikta in
mig på en fråga som riksdagsledamot, och jag har
träffat väldigt många funktionshindrade av det skälet.
Det är därför jag vill föra deras talan här.
Jag hoppas att det ganska snabbt kan bli bättringar
på just bemötandeområdet och vad gäller fördomar,
t.ex. den här rankningen man har av vissa handikapp
och att de handikappade är mer eller mindre trovärdi-
ga, som jag hade med i min interpellation.
Jag tackar justitieministern så mycket för inter-
pellationsdebatten.