Fru talman! Tack, justitieministern! Jag tyckte att
det var ett bra besked att man ska kunna tillgripa
besöksförbud i hemmet när övergrepp har skett i
hemmet.
Mitt bekymmer här är att de här kvinnorna inte
alltid kan säga nej. Det är inte så lätt för dem att hind-
ra ett besök i hemmet. Här rör vi oss på väldigt svåra
områden, dvs. hur de ska klara det om de inte har en
personlig assistent hemma, eller någon annan som
kan hjälpa till att säga nej. Det är ju det som oftast för
de här kvinnorna in i svårigheter, särskilt vid dolda
handikapp som det är fråga om vid lättare handikapp.
Det kan vara just det som leder in i relationer till män
som de blir väldigt starkt beroende av och som miss-
brukar makten.
Det finns också en svårighet i dag som har varit
aktuell, och det är att kvinnor som har svårt att göra
sig förstådda har svårt att bli förhörda. Det kan vara
kvinnor som inte förstås annat än genom personal. Då
betraktas den personalen möjligtvis som vittne, men
den får inte föra personens talan. Nu kan man få mål-
sägarbiträde enligt vad som står i svaret, och det är
bra, men frågan är hur man löser problemet med
kvinnor som dåligt kan kommunicera. Det gör också
att handikapporganisationerna har upplevt att polisen
inte har tid att lyssna på dessa kvinnor, eftersom man
måste söka informationen. Många av dessa verkar ha
uppfattningen att det inte är någon idé att anmäla
eftersom man ändå inte kommer att bli hörd, och allra
minst trodd.
Sedan har man speciella grupper med specifika
problem. Det kan vara synskadade kvinnor som
mentalt är helt tillförlitliga, men de har ju inte sett
gärningsmannen. Det finns andra som kan bli ned-
slagna, så det problemet är ju gemensamt med andra,
även seende, människor. Men en blind kvinna kan
alltså inte utpeka gärningsmannen även om han skulle
stå framför henne. Hon kan heller inte åberopa vitt-
nen, för hon kunde inte ha sett vilka som var närva-
rande. Men det är ju samma sak för andra som inte
heller hinner se personer i omgivningen. Jag har sett
att polisen annonserar ibland efter vittnen.
En viktig kunskap är att när en synskadad eller
blind person hamnar i en pressad situation försämras
uppfattningen. Det är väldigt lätt att pröva det själv.
Jag var med på en guidad vandring på Historiska
museet, där man fick gå i olika miljöer och orientera
sig med hjälp av känsel hörsel, lukt etc. Det var beck-
svart. När vi kom till slutet blev ett väldigt starkt
trafikbrus pålagt, med följd att det var mycket svåra-
re, även för mig som var normal i övrigt, att orientera
sig: att veta åt vilket håll jag skulle gå och varifrån
det ljud som jag skulle lyssna efter kom. Blir man
pressad så minskar den här uppfattningen väldigt
starkt.
Det finns alltså väldigt specifika problem som är
kända i dag som det är väldigt viktigt att man för till
kunskap i domstolarna. Jag tycker att det är viktigt för
att dessa människor ska få en rättssäker bedömning.
Därför menar jag att det behövs snabba åtgärder
när det gäller kunskap inom rättsväsendet, inte bara
kunskapsuppbyggandet. Det är jättebra, men det finns
mycket kunskaper i dag, t.ex. hos handikapporgani-
sationerna. Jag vill veta hur man tillgodogör sig det.