Fru talman! Jag tackar för svaret från justitiemi-
nistern. Jag vill först ge bakgrunden till min interpel-
lation. Som justitieministern kanske känner till har
har socialministern tidigare i dag debatterat fem in-
terpellationer med samma rubrik men med annan
vinkling. Bakom denna interpellation ligger Riksda-
gens handikappforum, som består av en representant
för varje riksdagsparti. Gruppens uppgift är att sprida
kunskap om hur funktionshinder påverkar individer.
Som ett led i detta uppmärksammade vi internatio-
nella kvinnodagen genom att bl.a. lämna in var sin
interpellation om våld mot funktionshindrade kvin-
nor.
I likhet med de flesta andra anser även justitiemi-
nistern, som framgår av svaret, att mörkertalet beträf-
fande våld mot kvinnor troligen är större vad gäller
funktionshindrade kvinnor. År 2000 anmäldes 57 382
misshandelsbrott till polisen, varav nästan 20 000
gällde våld mot kvinnor. Hur många av dem som har
funktionshinder vet ingen. Vi har tidigare i dag de-
batterat om det kan finnas någon möjlighet att skaffa
sig statistik över detta.
Justitieministern har lämnat ett generellt svar om
kunskap och bemötande och om samhällets stöd be-
träffande funktionshindrade kvinnor som utsatts för
våld. Det är givetvis viktigt att denna generella kun-
skap finns för att man ytterligare ska förstå speciella
gruppers behov, men uppgiften för Riksdagens han-
dikappforum kommer in när det gäller att öka kun-
skapen hos alla som är inblandade.
De åtgärder som justitieministern här har nämnt är
utmärkta. Det är mycket bra att uppdrag getts om ett
program för brottsofferforskning. Det är också myck-
et bra att man i uppdraget anger de fysiskt och psy-
kiskt funktionshindrades utsatthet som ett angeläget
forskningsområde. Men min interpellation gäller lite
mer detaljerat rättssäkerheten för de aktuella kvinnor-
na.
Det är riktigt att kunskapen hos berörda myndig-
heter behöver ökas för att bemötandet av dessa kvin-
nor ska bli bra, men det behövs lite mer spetskun-
skap. Kvinnoorganisationerna har intrycket att sär-
skilt psykiskt funktionshindrade samt lätt utveck-
lingsstörda kvinnor är utsatta för våld. Dessa organi-
sationer anser också att polisväsendet är det sam-
hällsorgan som kommit längst i kunskap om miss-
handel av kvinnor, men verkligheten visar att detta
gäller för kvinnor utan funktionshinder.
De psykiskt funktionshindrades rätt till personligt
ombud kommer troligen att medföra att fler fall av
våld mot psykiskt funktionshindrade blir kända och
kommer att leda till åtal och rättegång. Kvinnan själv
vill kanske inte skylta med sitt handikapp och berättar
därför eventuellt inte om det. Vid rättegång saknas
det kanske fortfarande kännedom om att ett funk-
tionshinder finns med i bilden. Kvinnan verkar kan-
ske virrig och annorlunda, vilket troligtvis påverkar
bedömningen av hennes trovärdighet i rätten. Man
måste då i rätten ha en sådan kunskap att man frågar
sig om ett funktionshinder kan finnas med i bilden.
Jag tror att riskerna för dessa kvinnor nu kan öka,
särskilt som de psykiskt funktionshindrade i dag kan
ta för sig mer i samhället. Jag undrar om justitiemi-
nistern har någon tankegång om detta.