Fru talman! Ester Lindstedt-Staaf har frågat mig
vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka rättssä-
kerheten för funktionshindrade kvinnor som miss-
handlats.
Mäns våldsbrott mot kvinnor är ett allvarligt sam-
hällsproblem, och att bekämpa denna brottslighet är
ett prioriterat område inom rättsväsendet. Lagstift-
ningen ses över och ändras kontinuerligt. Att be-
kämpning av våldsbrott mot kvinnor är en prioriterad
uppgift för bl.a. polis- och åklagarväsendet framgår
av de senaste årens styrdokument till dessa myndig-
heter.
Våldshandlingar mot kvinnor med funktionshin-
der innebär handlingar riktade mot personer som kan
vara särskilt sårbara och är därför, enligt regeringens
uppfattning, särskilt allvarliga.
Det är viktigt att alla kvinnor som är eller har bli-
vit utsatta för våld bemöts professionellt av de myn-
digheter som de kommer i kontakt med och får stöd
och hjälp. Det är också viktigt att kvinnor med funk-
tionshinder som utsatts för våld får det speciella stöd
och den extra hjälp som deras särskilda situation kan
motivera. Här har huvudmännen inom såväl social-
tjänst som hälso- och sjukvård ett särskilt stort ansvar
att se till att det finns tillräckligt med resurser och
kompetens.
Våld mot kvinnor är ett problem som har blivit
alltmer synliggjort under senare år, och kunskapen
om våld mot kvinnor har ökat. Våld mot kvinnor med
funktionshinder är ett område där mörkertalet kan
misstänkas vara stort och där det fortfarande till stor
del saknas kunskaper och erfarenheter. Jag delar
därför helt Ester Lindstedt-Staafs uppfattning att det
är viktigt att frågan uppmärksammas.
För att få mer kunskap om våld mot kvinnor med
funktionshinder avsatte regeringen genom kvinno-
fridsreformen 1 miljon kronor för projekt som riktade
sig mot bl.a. våld mot kvinnor med funktionshinder.
Nationella rådet för kvinnofrid är ett rådgivande
organ för frågor som rör våld mot kvinnor och ska
bl.a. uppmärksamma problemområden som behöver
åtgärdas. Regeringen har angett att våld mot kvinnor
med funktionshinder är en fråga som bör beaktas
särskilt av rådet. Rådet har bl.a. givit ut rapporten När
man slår mot det som gör ont - våld mot kvinnor med
funktionshinder. Rapporten bidrar med kunskap och
förslag på åtgärder.
Regeringens proposition Stöd till brottsoffer
(2000/01:79) resulterade i viktiga lagändringar, bl.a.
en utvidgning av rätten till målsägandebiträde. Propo-
sitionen behandlar också flera myndighetsuppdrag
som regeringen beslutade om i juni 2001. Brottsof-
fermyndigheten fick t.ex. i uppdrag att förbereda,
utforma och genomföra ett forskningsprogram för
viktimologisk forskning. Fysiskt och psykiskt funk-
tionshindrades utsatthet för brott anges i uppdraget
som ett angeläget forskningsområde.
I departementspromemorian Ytterligare åtgärder
för att motverka våld i nära relationer (Ds 2001:73)
föreslår regeringen bl.a. att besöksförbud ska kunna
omfatta den egna bostaden, att polis ska kunna fatta
tillfälligt beslut om besöksförbud och att det i rätte-
gångsbalken uttryckligen anges att den misstänktes
förhållande till målsäganden ska beaktas vid bedöm-
ningen av om någon av de särskilda häktningsförut-
sättningarna föreligger. Promemorian har remissbe-
handlats och bereds för närvarande inom Regerings-
kansliet.
Det bedrivs alltså ett omfattande arbete mot våld
mot kvinnor. Det generella arbetet har betydelse även
för den här brottsligheten och dess offer. Dessutom
pågår ett arbete för att öka kunskapen om våld mot
kvinnor med funktionshinder. Bättre kunskaper be-
hövs för att kunna ta ställning till behovet av åtgärder
för att stärka skyddet för kvinnor med funktionshin-
der. Jag kommer att med intresse följa den fortsatta
utvecklingen på området.