Fru talman! Jag ska inte säga att jag är helt emot
Wärnerssonpengarna. Vi vill inte tillföra mindre
pengar till kommunsektorn, men vi ser svårigheter att
styra så exakt när det varierar så mycket när det gäller
kostnaden per elev.
Lärarförbundets landsomfattande enkät visar att
ett stort antal kommuner planerar för nedskärningar
inom skolan också nästa år. Det handlar främst om
indragna lärartjänster och vikariestopp, men också
om större barngrupper i förskolor och fritidshem.
Mediernas bild av skolan ger inte utrymme för
den verklighetsbeskrivning som är nödvändig. På-
tryckningarna från kommunal och skolpolitisk led-
ning får inte vara sådana att lärarna inte känner att de
kan föra en öppen kritisk debatt.
Trots att resurserna minskat på många skolor ge-
nomförs ett omfattande pedagogiskt utvecklingsar-
bete. Trots detta är det lärarna som får kritik när det
inte går bra i skolan. När mobbning och våld ökar i
skolan får ofta lärarna skulden, trots att det är famil-
jeutvecklingen i samhället som är den egentliga orsa-
ken.
I en debattartikel redovisas från Lärarförbundet att
spännvidden är mycket stor när det gäller hur lärarna
upplever att de har möjlighet att påverka. Man har ett
indexvärde på 50 som jämförelse. Där varierar det
mellan 23 och 70. Det är alltså ända ned i 23 på vissa
skolor. Det lärarna i första hand efterlyser är mindre
elevgrupper. Många lärare bär ständigt med sig en
känsla av att inte ha hunnit med.
Fru talman! Tyvärr är det som Lärarförbundet
skriver om att respekten för lärares yrkesmässiga
frihet och professionella kunnande brister sant. Det
kan bero på att föräldrainflytandet brister. Det är
därför jag har kopplat dessa båda frågor till varandra.
Mer än dubbelt så stor andel av föräldrarna uppger år
2000 att de vill vara med och bestämma om vad bar-
nen får lära sig i skolan jämfört med 1997. Det sade
också ministern i sitt anförande. Men samtidigt fram-
går det av undersökningen att jämfört med 1997 finns
det en ökad klyfta mellan vad föräldrarna vill och vad
de uppfattar att de kan vara med att bestämma om.
Det är viktigt att föräldrarna ges chansen att vara med
i skolans värld mera, framför allt genom att ta ett
ansvar för skolan.
Det är viktigt att lärares profession uppvärderas
och att rollen blir tydlig när det gäller vad som är
yrkeskompetensen. Det har slarvats för mycket med
det genom tiderna. Man har trott att vikarier utan
utbildning kunnat ersätta en utbildad lärare. Det har
undergrävt lärares auktoritet. Det skulle aldrig kunnat
ske inom t.ex. läkarkåren.
Det område som störst andel lärare anser att sko-
lan generellt lyckas sämst med är att ge stöd till ele-
ver med behov. Föräldrarna anser att antalet lärare på
skolan är otillräckligt. Det gäller särskilt grundskolan.
Eleverna anser i för låg grad att skolan väldigt eller
ganska mycket ger dem lust att lära sig mer. Stressen
har ökat sedan 1997 i såväl grundskolan som gymna-
sieskolan. Grundskolan tycks ha en sämre arbetsmiljö
än gymnasiet.
Svenskarna framstår som mest kritiska till skolan i
en jämförelse mellan de nordiska länderna.
Fru talman! Vi måste gemensamt vända attityder-
na. Om föräldrarnas roll blir klar, blir lärarnas profes-
sion tydligare. Frilansskribenten Catherina Ronsten
har skrivit boken Betydelsefulla lärare. Jag tycker att
den skulle kunna vara utgångspunkten för en natio-
nell satsning på lärare. Varför inte satsa på ett lärarår
2002?