Fru talman! Det är en bra bok, där jag har fått
glädjen att på slutet skriva några sammanfattande
rader. Många av berättelserna i den visar på egenska-
per som gör att elever kan lyckas. De visar på lärare
som har tid med att se varje människa och som har tid
för samtal. Någon skriver att läraren har varit tydlig
om att alla människor har ett lika värde oavsett vilken
bakgrund man har. Det är verkligen en pedagogisk
skrift som också jag rekommenderar många att läsa.
För att konkret gå in på hur man ska kunna stärka
lärarnas inflytande vill jag redovisa tre åtgärder. Den
första är den dialog som Skolverket genomför med ett
sextiotal kommuner. Den är inriktad på situationer
där man inte har en bra måluppfyllelse men också på
andra punkter där det inte fungerar på skolan. Lärarna
får här verkligen en möjlighet att ta fasta på syn-
punkter som har kommit fram i attitydundersökning-
en och diskutera tillsammans med Skolverk och
skolledning hur vi ska kunna gå vidare för att förbätt-
ra vår situation. Det är oerhört viktigt.
Den andra åtgärden är en kompetensutveckling
för skolledarna. Vi har haft en sådan under flera år,
och den kommer att fortsätta. Vi har i den här utbild-
ningen bl.a. understrukit det demokratiska förhåll-
ningssättet. Det måste påverka förhållandet mellan
rektor och lärarkår och mellan lärarkår och elever
liksom också förhållandet till föräldrarna. Dessa för-
hållanden påverkar varandra, och samma synsätt
måste genomsyra hela skolan.
Också Kommunförbundet har tagit upp denna frå-
ga, bl.a. i boken Yttrandefrihet och lojalitet hos kom-
munala arbetstagare - även ur ett arbetsrättsligt
perspektiv, som kom 1998. Här har man gjort olika
fallbeskrivningar från skolans område, där bl.a. JO
uttalar sig om gränsdragningen vad gäller möjlighe-
terna att få säga sin åsikt och behovet av att vara lojal
mot sin arbetsgivare och följa demokratiskt fattade
beslut.
Jag tycker att det här är oerhört viktiga frågor att
diskutera inom lärarkollegiet, men det är också värde-
fullt att få stöd utifrån. Man har sedan några år tillba-
ka en situation med individuell lönesättning. Jag
möter ibland när jag är ute i lärarrum att man känner
en rädsla för att säga sin ärliga uppfattning. Det är bra
att vi har den individuella lönesättningen. En sådan
finns på andra arbetsplatser, och den ska finnas också
inom skolan. Men det är viktigt att agera så att man
inte känner sig otrygg.
Jag tror också på de modeller som finns med en
decentraliserad budget på skolor, där alla har ansvar
för att lägga upp och beskriva sin verksamhet också
ur ekonomisk synvinkel. Regeringen understryker nu
att det är en skyldighet för varje skola att göra kvali-
tetsredovisningar. Alla lärare ska vara delaktiga i att
sätta upp målen och för att följa upp och utvärdera
dessa. Då får man också ett inflytande.
Vi kommer så småningom att lägga ut ett uppdrag
till Kvalitetsgranskningsnämnden att bl.a. studera
tidsanvändningen i skolan. Hur används den tid som
man har till förfogande i undervisning, i planering
och i samverkan med övriga lärare och för att ta an-
svar för t.ex. budget och inköp av läromedel samt för
tillsättande av personal när man får medel över?
När det gäller elever som har behov av mer stöd
än andra finns det mycket kvar att göra. Man har t.ex.
under 90-talet ibland kunnat se bristerna, men när
man har rapporterat dem till skolledningen har man
ofta fått svaret att det inte funnits några pengar att
sätta in. Detta är givetvis oerhört frustrerande för den
berörda läraren. Man är medveten om att man behö-
ver extra resurser, men den ekonomiska ramen tillåter
inte sådana.