Fru talman! Den här debatten om våldsbrott och brottsoffer har vi en gång per år, och det är ungefär samma frågor som vi debatterar. Betänkandet utgår från motioner som har lagts under den allmänna motionsperioden. Det är därför naturligt att debatten utgår från dessa motioner, åtminstone i huvudsak.
Jag ska senare i mitt anförande göra en kort sammanfattning av vad alliansregeringen redan har gjort, ett tillägg till Cecilias tidigare uppräkning. Men inför den här debatten har jag även försökt göra en jämförelse av vad vi i Centerpartiet och den övriga alliansen sade i opposition förra året i förhållande till vad Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet nu säger när de är i opposition.
Vid förra årets debatt sade jag själv bland annat så här: Vi i oppositionen är missnöjda med vilken hjälp, vilket skydd och stöd som brottsoffer får. Vi föreslår ett antal lagändringar för att markera att samhället ser extra allvarligt på våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och hatbrott. Vi föreslår förstärkt skydd för brottsoffer som elektronisk övervakning vid besöksförbud, ökad kunskap inom rättsväsendet och prioriteringar av brott mot barn.
Jag skulle nästan kunna tro att Elisebeht Markström, Lena Olsson eller Mehmet Kaplan kunde säga samma sak i dag. De reservationer som finns i det betänkande vi nu debatterar, och som den nuvarande oppositionen står bakom i år, handlar om elektronisk övervakning av besöksförbud, barn som bevittnat brott, information till offer för hatbrott och så vidare. Det är ungefär samma sak, trots att vi har bytt opposition.
Vad ska man dra för slutsatser av detta? Slutsatsen måste bli att vi ändå är ganska överens. Just i de här frågorna finns det inte några extremt stora skillnader mellan blocken. Även om vi gärna vill blåsa upp skillnaderna för att få en bra debatt tror jag nog att vi är överens om att det är prioriterat att de som utsatts för brott ska få bättre hjälp av samhället. Det gäller inte minst information, stöd och kompensation.
Därför kan jag också säga att när man bara läser reservationerna i betänkandet så är de allra flesta bra. Det är kanske inte konstigt eftersom vi i Centerpartiet redan tidigare år har tagit upp ungefär samma frågor. De frågorna jobbar vi nu med. De flesta av de frågor som tas upp i reservationerna har alliansregeringen redan påbörjat ett arbete kring. Därför är reservationerna onödiga, men jag förstår att oppositionen ändå vill markera.
Att vi inte har hunnit genomföra allt vi sade i opposition under ett drygt halvår borde inte överraska någon - allra minst Socialdemokraterna som inte hann genomföra allt de nu kräver under tolv års regeringsinnehav.
Fru talman! Jag har alltså tänkt göra en kort sammanfattning av vad som redan har gjorts av alliansregeringen och av vad som är på gång. Det blir delvis en upprepning av det Cecilia Wigström redan har sagt, men när man lyssnar på replikskiftena verkar det som om det kanske behövs en upprepning i alla fall. Efter denna sammanfattning ska det inte råda någon som helst tvekan om att Centerpartiet och hela alliansen prioriterar brottsofferfrågorna mycket högt.
I budgetpropositionen har angivits att en nationell handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor kommer. Den ska presenteras i höst, har jag hört.
I regleringsbrev har regeringen gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att säkerställa att det finns familjevåldsenheter inom varje polismyndighet och att all personal som utreder ärenden med barn ska ha särskild utbildning för detta.
Åklagarmyndigheten har fått ytterligare resurser till fler specialisttjänster på familjevåld och sexualbrott.
Nationellt kunskapscentrum för frågor om mäns våld mot kvinnor vid Uppsala universitet fick i februari i år - det är alltså inte något som den tidigare regeringen gjorde - i uppdrag att utarbeta ett nationellt program för hur sexualbrottsoffer ska omhändertas av sjukvården.
Åklagarmyndigheten har fått i uppdrag och redovisat hur domstolarnas straffmätning och påföljdsval fungerar vid bland annat kvinnofridskränkningar.
Socialstyrelsen lämnade i slutet av förra året en rapport kring kostnader för våld mot kvinnor. Det är dock kanske inte alla som tycker att den är tillräcklig. Det har vi förstått vid det här laget.
Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att besluta om och fördela stimulansbidrag för att utveckla omsorgen om äldre personer som utsatts för brott.
När det gäller äldre har regeringen också tillsatt en särskild utredare för att lägga fram förslag om en värdighetsgaranti för vård och omsorg om äldre. Detta inkluderar även äldre som utsatts för våld eller andra brott.
Brottsoffermyndigheten ska göra en redovisning av hur de nya reglerna för brottsskadeersättning till barn som bevittnat våld har fungerat.
Brottsförebyggande rådet har utvärderat besöksförbudet och har bland annat kommit fram till att det behövs en mer aktiv uppföljning och tydliga reaktioner vid överträdelser och att de skyddades synpunkter på hur skyddet fungerar måste tas bättre till vara. Denna rapport bereds just nu inom Regeringskansliet.
Rikspolisstyrelsen har fått i uppdrag och redovisat hur elektronisk övervakning ska kunna ske vid besöksförbud. Även detta bereds på Regeringskansliet.
En liten detalj som ändå är viktig är att Rikspolisstyrelsen ska upphandla pepparsprej som hotade personer ska få utbildning för att inneha och i värsta fall använda.
Rikspolisstyrelsen ska också ta fram ett nationellt enhetligt arbetssätt för att med hög kvalitet förebygga, utreda och klara upp brott i nära relationer.
Jag skulle kunna hålla på ännu längre och räkna upp goda exempel på hur brottsofferarbetet fortskrider, men man kan själva läsa vidare i betänkandet. Det finns fler exempel.
Fru talman! Till sist vill jag ta upp en fråga som tyvärr inte har kommit upp så mycket i debatten, eftersom det inte finns några direkta motioner som behandlar dessa frågor.
Jag har tidigare själv motionerat om forskning kring mäns våld mot kvinnor men gjorde det inte under förra motionsperioden. I den forskning som sker sätts oftast fokus på kvinnan som brottsoffer. Men för att vi långsiktigt ska kunna förebygga och motverka våld mot kvinnor krävs en ökad kunskap inte bara om effekterna för offret utan också om gärningsmannen. Vad är det som får honom att slå, kränka, hota och utnyttja den kvinna som han faktiskt säger sig älska? Problemet är ju inte kvinnan som blir slagen utan mannen som slår. Därför behövs mer forskning på detta område, och det är en fråga som jag har för avsikt att återkomma till.
Självklart vill jag också yrka bifall till förslaget i betänkandet och med det avslag på reservationerna.