Fru talman! Att utsättas för brott är en grov och allvarlig kränkning av den personliga integriteten. Att utreda brott, gripa och lagföra gärningsmannen är rättsstatens främsta skyldighet gentemot brottsoffren. Men det viktigaste vi kan göra är att se till att brott inte begås, så att Maria, Muhammed och Peter inte blir brottsoffer.
Inom alliansen har vi en stolt tradition av att prioritera rättsväsendet och brottsoffren. Vi vill skapa ett samhälle där var och en kan vara trygg. Därför genomför vi den största satsningen någonsin på rättsväsendet med en förstärkning av budgeten med 1,5 miljarder kronor detta år. Vårt vallöfte är att landets poliskår ska växa från 17 000 till 20 000 poliser. Sverige ska bli ett tryggare samhälle.
Våldsbrotten ökar tyvärr år efter år. År 2005 mördades 238 personer, och 690 personer utsattes för mordförsök. 40 000 män och 20 000 kvinnor misshandlades. Här ser vi en stor skillnad. Män misshandlas ofta utomhus och av obekanta medan kvinnor misshandlas inomhus och av en närstående. Denna trend av ökande våldsbrott måste vi bryta genom att satsa på fler poliser i stället för att lägga ned hundra närpolisstationer, såsom skedde under Socialdemokraternas tid.
Familjen och skolan spelar också en viktig roll för att ge varje ungdom en bra start i livet i stället för att de ska hamna snett. Men i dag går var femte elev ut grundskolan utan att ha fått godkänt i svenska, engelska eller matte. Alliansregeringen har därför mycket att göra för att på bred front, inom olika områden, se till att skapa ett bra Sverige med färre våldsbrott.
Det praktiska brottsofferarbetet handlar i stor utsträckning om att den som utsatts för brott ska bemötas på ett professionellt och stödjande sätt. Men innan jag kommer in på vad alliansen gör för att förbättra myndigheternas arbete vill jag ge en eloge för det arbete och stöd som ges till brottsoffer av det civila samhället i vårt land. Kvinno- och brottsofferjourer runt om i Sverige gör en oerhörd insats, ofta med ideella krafter.
I dagens debatt ligger fokus på det 90-tal motionsyrkanden som väckts om våldsbrott och brottsoffer och vad regeringen gör för att skydda människor från brott. Eftersom vi i utskottsmajoriteten anser att motionärerna slår in öppna dörrar då regeringen redan arbetar bra med dessa frågor yrkar jag avslag på reservationerna.
Låt mig nu berätta om allt det som alliansen hunnit göra sedan vi fick ansvar för regeringsmakten för ungefär ett halvår sedan. Redovisningen kommer att ha fokus på kvinnovåld, eftersom det är vad motionärerna tar upp oftast, men insatser görs också för andra grupper såsom äldre, HBT-personer och barn som bevittnat våld.
Regeringen har gett ett uppdrag till alla myndigheter inom rättsväsendet att förbättra informationen till brottsoffer, och polisen har fått ett särskilt uppdrag att se till att det vid varje länsmyndighet finns en brottsoffersamordnare. Det första bemötandet är ofta viktigt för att en brottsutsatt person ska orka fullfölja hela processen från brottsanmälan till domslut. Här tror jag att Brottsoffermyndighetens nya webbportal, med information om de rättigheter ett brottsoffer har och hur en rättsprocess går till, kommer att vara en hjälp dels för brottsoffren, dels också för polisen när de möter brottsoffren.
Riksdagen har i vår röstat igenom regeringens förslag att skadestånd som ett brottsoffer fått inte ska ingå i bodelningen vid en skilsmässa. Äntligen är det absurda borta att en kvinna som blivit slagen i hemmet av sin man vid en skilsmässa tvingats dela det skadestånd hon fått av honom. Nu är det borttaget. Regeringen och riksdagen har också ändrat socialtjänstlagen så att kommunerna inte längre
bör
ge stöd till våldsutsatta kvinnor utan nu
skall
de göra det.
Vidare har regeringen gett Nationellt kunskapscentrum om mäns våld mot kvinnor vid Uppsala universitet i uppdrag att utarbeta en handlingsplan för hälso- och sjukvårdens bemötande av kvinnor som utsatts för våld. Den handlingsplanen ska vara nationell och genomföras inom hälso- och sjukvården runt om i vårt land just för att vi ska få fram ett bättre stöd för och bemötande av kvinnorna, men framför allt för att få fram bättre bevisning som kan hålla vid rättegången. Det som Mehmet Kaplan och Miljöpartiet vill se genomför regeringen alltså nu.
Regeringen och riksdagen har tillsammans även fattat beslut om en lex Bobby, det vill säga att när ett barn misshandlas till döds ska en haverikommission tillsättas för att se hur det kunde gå så snett, hur ett barn kunde utsättas för så svår misshandel att det dog utan att myndigheterna ingrep. Regeringen har lex Bobby som modell för att överväga hur vi kan inrätta en haverikommission för kvinnor enligt en liknande modell.
Dessutom pågår i Regeringskansliet en översyn av kvinnofridslagstiftningen samt besöksförbudslagstiftningen. Målsättningen är att så fort som möjligt kunna införa elektronisk fotboja. Detta har vi i alliansen länge krävt och väntat på. Nu ser vi till att det kan bli verklighet.
Redan i regeringsdeklarationen i höstas fanns målsättningen att få till stånd en nationell handlingsplan mot kvinnovåld där olika departements och myndigheters arbete ska kunna koordineras och samlas. Arbetet leds av integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni och beräknas vara klart i höst.
Jag har räknat upp många saker som regeringen gjort, och jag tycker att det är imponerande med tanke på den korta tid som regeringen haft till buds. Jag vill berätta att för bara sex dagar sedan uppdrog regeringen åt Brottsoffermyndigheten att utarbeta ett utbildningsprogram för poliser, åklagare och domstolsanställda för att de ska kunna ge sexualbrottsoffer ett bättre bemötande. Så alliansen jobbar verkligen på!
Rikspolisstyrelsen har startat ett projekt, Brott i nära relationer, för att skapa en likvärdig förmåga över hela landet att med hög kvalitet förebygga, utreda och klara upp brott i nära relationer. Projektet kommer också att se till att Saramodellen, den hot- och riskbedömningsmodell som framgångsrikt används vid en del länspolismyndigheter, även kan bli en nationell resurs.
Vissa åklagarkammare och polismyndigheter har inrättat så kallade familjevåldsenheter. Regeringen har meddelat att man med dessa enheter som förebild kommer att se till att de finns tillgängliga för hela befolkningen. Med kvalificerad kompetens hos polisen och åklagarna blir brottsutredningarna bättre.
Jag ser, fru talman, att min talartid håller på att rinna ut, men jag fortsätter en liten stund till för det finns mycket att berätta om.
Det är alltså regeringens avsikt att se till att de familjevåldsenheter som finns vid vissa åklagarkammare och polismyndigheter ska bli en resurs för alla medborgare i hela Sveriges land. Detsamma gäller barnahusen där åklagare, poliser, rättsmedicinare och socialtjänst arbetar för att ta hand om barn som utsatts för våldsbrott och sexuella övergrepp. Det är en viktig verksamhet och kommer att utvärderas i mars nästa år. Vi vill inte föregripa den utredningen, men än så länge verkar den verksamheten vara väldigt positiv.
En sista fråga som jag vill ta upp gäller återfallsförbrytarna, alltså de män som slår kvinnor, skaffar sig en ny kvinna som de slår och så vidare. Vi måste stoppa männen som slår så att de inte utsätter fler kvinnor för dessa övergrepp. Vi måste också stoppa de män som slåss utanför krogarna. Jag har besökt fängelserna Skogome och Kumla. Det är sorgligt att se hur behandlingen av dessa män inte räcker till. Det är kö för att få en vettig behandling och bli av med sitt våldsamma beteende. Det är mycket sorgligt att se det arv som Socialdemokraterna lämnat efter sig inom kriminalvården.
Sammanfattningsvis, fru talman, vill jag säga att Sverige ska vara ett tryggt land att leva i. Utvecklingen de senaste åren med ett ökande antal våldsbrott bidrar till att människor känner sig otrygga i vårt samhälle. Brottsoffer får inte det skydd och det stöd som de behöver. Detta vill vi i alliansen ändra på. Under de kommande åren kommer alliansen därför att vidta en rad offensiva åtgärder för att förebygga och bekämpa brottsligheten. Arbetet har redan börjat starkt, som ni hört. Vi har i år gjort den största satsningen någonsin på rättsväsendet med 1,5 miljarder kronor.
(Applåder)