Fru talman! Det var en gedigen uppräkning av verksamheter som finns, verksamheter som komma ska, beslut som kommer att fattas och beslut som nyligen har tagits. Det var ungefär det jag började med. Det är väldigt mycket som har gjorts tidigare. Det finns anledning att vara rätt stolt över det brottsofferarbete som i dag ändå sker.
Men det är ändå så, Cecilia Wigström, att det du nu räknade upp är sådant som den förra regeringen har utrett och initierat och som ni nu har ärvt. Det är bra; vi är glada för att ni fortsätter. Men det finns också frågor där ni inte visar den handlingskraft som åtminstone jag hade hoppats på.
Det gäller till exempel utvecklingen av barnahusen. Det finns försök på gång som sattes i gång av den socialdemokratiska regeringen. Det finns en delrapport. All erfarenhet visar, precis som du själv sade, att det ser ut att vara en väldigt bra verksamhet. Men varför då inte fortsätta? Varför stanna upp nu? Varför inte låta barn i hela landet ta del av en så god verksamhet som är för barnens bästa? Jag är alldeles säker inte bara på att bemötandet av barn blir mycket bättre, utan också på att uppklarandegraden och möjligheten att fälla gärningsmän säkerligen ökar när professionen samverkar och samarbetar.
Varför visar ni ingen handlingskraft? Ni uttalar er bara positivt. Det räcker inte. Det vill till åtgärder också.