Fru talman! Jag tycker att det låter lovande. Det verkar som att Helena Bouveng har en mycket bra insikt när det gäller samlingsnamnet barnahus, som det har kommit att heta. Det får ju så att säga symbolisera samarbetet mellan olika myndigheter där man sätter barnens bästa i centrum. Man samverkar och ser till att det blir så bra som möjligt för de barn som ändå har drabbats. Tack för det!
Men jag har ett litet medskick eller kanhända en fundering. Vi talar i betänkandet om våld mot äldre kvinnor. Det står kvinnor, men det skulle egentligen kunna stå äldre. Det handlar nämligen om våld mot äldre personer. Majoriteten säger att det finns stimulansbidrag för att utveckla äldreomsorgen, och man talar om värdighetsgaranti och så vidare. Det är bra. Det är jättebra. Men jag är rädd att det inte kommer att lösa bekymret med våld i nära relationer i förhållanden där den ena eller båda parterna är äldre. Det handlar naturligtvis om kompetens, utbildning, åtgärder, rutiner, metoder och kanhända också om lagändringar.
Kan Helena Bouveng svara ja på frågan om hon tar det här med sig till arbetet med den nationella handlingsplanen? Vi sätter nämligen stort hopp till den. Det är mycket som ska rymmas i den - det har vi förstått. Och det här är en fråga som har varit underprioriterad tidigare, kan man säga, av ideella organisationer men också av samhället och professionen.
Nästa fråga som jag vill ha med till arbetet med den nationella handlingsplanen är frågan om behandlingen av män. Är det också en sådan fråga som kan inrymmas i den nationella handlingsplanen? Precis som tidigare har sagts är det förebyggande arbetet lika viktigt som det som kommer i efterhand. Därför vill jag gärna höra om Helena Bouveng har några funderingar kring de frågorna.