Fru talman! Jag tycker att det är bra att vi får en
diskussion här i riksdagen om på vilket sätt vi skall
mobilisera oss på ett mycket bredare sätt mot en ökad
droganvändning och ett ökat narkotikamissbruk hos
ungdomar. Jag tycker att det ligger en del i vad Widar
Andersson säger, att det kan ge ett spretigt intryck.
Det är många olika insatser. Det handlar om att vi
måste samla oss, och framför allt måste vi rikta oss på
ett effektivare sätt. Det är bl.a. därför som jag vill
kalla samman både olika organisationsrepresentanter
och ungdomar själva för att diskutera hur vi skall
kunna göra det på ett bra sätt i dag. Det duger inte
längre med gammaldags skräckpropaganda. Vi har
helt nya krafter att kämpa mot, precis som Widar
Andersson visade.
När jag var tonåring diskuterade politikerna på
allvar att faktiskt stoppa vissa popband eller rockband
vid gränsen därför att man hade läst att de använde
droger. Det var ett realistiskt alternativ. I dag finns det
nästan inte något rockband som inte skryter i tidning-
ar över att man använt både den ena och den andra
drogen. Detta framträder man med helt öppet. Därför
är det nya metoder och ett nytt sätt att argumentera
som krävs. Jag är mycket intresserad av att hitta ett
sådant arbetssätt.
Därför välkomnar jag Widar Anderssons synpunk-
ter, också den att det kan behövas en särskild stab.
Det reser en del andra frågor: Skall man ha en gemen-
sam aktion mot både alkohol och narkotika, eller skall
man särskilja dessa frågor och jobba med separata
organ där vi kan bli ännu effektivare. Vi måste också
arbeta med delvis nya metoder även när det gäller
alkoholen och alkoholproblemen.
Det mesta lyssnar jag med intresse på och tar gär-
na till mig, för vi har all möjlighet att inom den allra
närmaste tiden, redan under december, prata mer om
hur vi skall samordna alla de saker som redan är på
gång, hur vi skall kunna bli tydligare och hur vi skall
kunna mobilisera på ett mycket brett sätt. Det innefat-
tar också den fråga som Gun Hellsvik reste, nämligen
förbättrad information till föräldrar. Det har påpekats
från många olika håll, och jag tror att många organi-
sationer kan hjälpa till och bli duktigare. Låt oss titta
på om det behövs en särskild stab, hur man i så fall
skall sätta upp en sådan och hur vi skall organisera
oss på ett effektivare sätt.
Gun Hellsvik tar upp frågor som jag inte haft en
chans att förbereda eller titta på till i dag. De kräver
egentligen egna interpellationer. I alla fall är det nya
infallsvinklar som jag i och för sig inte har någonting
emot att kommentera, men jag skulle gärna vilja ta del
av det material som vi har och hur det ser ut för dagen
för att kommentera i detalj vad gäller åldersgränserna
och annat. Jag har ingen möjlighet att göra det i dag.
Självklart måste allt detta, från polisinsatser till in-
formation till föräldrar, till hur man politiskt skall få
ett mer samlat budskap och en samlad kraft bakom
åtgärderna, ingå i en narkotikapolitik som måste bli
ännu mera träffsäker. Det hoppas jag att vi kan vara
sams om, för det är väldigt viktigt att vi behåller och
vårdar den drognegativa inställning som ändå finns
hos en bred allmänhet i Sverige.