Fru talman! Socialdemokraternas återkomst till
regeringsmakten leder återigen till att kampen mot
den ekonomiska brottsligheten begränsas.
Grunden för ett hållbart skattesystem är lojala
skattebetalare. Denna grundbult har socialdemokra-
terna torpederat genom att dels genomföra den skat-
techock som vi hittills har fått uppleva, dels avisera en
försämring av rättssäkerheten, dels sända ut den
mycket negativa signal som det innebär att lägga ned
Rättssäkerhetskommittén. Dessutom har regeringen
föreslagit kraftiga neddragningar inom polisverksam-
heten, kronofogdemyndigheten och tullen.
Det är bara att konstatera att den opportunistiska
politik som socialdemokraterna bedrev under förra
mandatperioden var ett spel för galleriet. En av de
mest iögonfallande åtgärderna i detta spel var försla-
get om att öka Tullens anslag med 3 miljoner för det
innevarande budgetåret i syfte att förstärka tullens
möjligheter när det gäller åtgärder avseende ekono-
misk brottslighet. Opportunismen i förslaget markera-
des av att hela budgetramen omfattade 1,2 miljarder.
Trovärdigheten i det socialdemokratiska agerandet
är lika med noll. Tullens budgetförslag, som vi nyss
har debatterat, innebar som bekant kraftfulla ned-
dragningar. Helt plötsligt är all fokusering på tullens
möjligheter att begränsa den ekonomiska brottslighe-
ten som bortblåst. Det är uppenbart att det inte finns
någon som helst långsiktighet i socialdemokraternas
agerande. Fel signaler leder utan tvekan till missnöje
och försämrad effektivitet.
På samma sätt förhåller det sig med anslaget till
polisen. I budgetpropositionen har regeringen före-
slagit ett besparingsbeting på 235 miljoner för bud-
getåret 1995/96, och för åren 1997 och 1998 skall
enligt budgetpropositionen ytterligare 600 miljoner
sparas inom rättsväsendet. Det är således fråga om
kraftiga neddragningar hos polisen. Det betyder att vi
även i detta avseende ser en återgång till den nivå som
gällde när den borgerliga regeringen tillträdde 1991
eller en sammanlagd minskning av ca 1 500 po-
listjänster.
De besparingar som regeringen vill genomdriva
hos kronofogdemyndigheten är ytterligare ett exempel
på hur möjligheten att bedriva en effektiv kamp mot
ekonomisk brottslighet i hög grad begränsas. Rege-
ringens budgetförslag i detta hänseende ger en felak-
tig signal och förstärker bilden av att socialdemokra-
terna inte heller på detta område bedriver en hand-
lingskraftig politik.
Den socialdemokratiska attacken mot rättssäkerhe-
ten inom beskattningen bådar inte gott. Utskottsma-
joriteten välkomnar nämligen regeringens besked om
att den ämnar föreslå ett återinförande av skatte-
flyktslagen. En sådan åtgärd leder obönhörligen till att
skattebetalarnas lojalitet mot systemet återigen får sig
en knäck.
Socialdemokraterna är tillbaka i sina gamla hjul-
spår. I samband med att den borgerliga regeringen
tillsatte Rättssäkerhetskommittén uttalade utskottets
socialdemokrater följande:
"Det är över huvud taget förvånande att, i en tid
när intresset borde koncentreras på hur man skall få
bukt med den alltmer elakartade ekonomiska brotts-
ligheten och det tilltagande skattefusket, regeringen
väljer att tillsätta en kommitté med uppgift att ta upp
några starkt överdrivna attacker som vissa av de nuva-
rande regeringspartierna, när de befann sig i opposi-
tion, brukade rikta mot enskilda detaljer i skattelag-
stiftningen."
Uttalandet talar för sig självt. Härav framgår med
vilken nonchalans som socialdemokraterna hanterar
rättssäkerhetsfrågorna på beskattningens område.
Det finns i detta sammanhang skäl att upprepa att
den av den dåvarande socialdemokratiska regeringen
tillsatta s.k. Ekokommissionen uttalade sig för en
omvänd bevisföring och sade att det i ekobrottsbe-
kämpningens intresse fick accepteras att oskyldiga
dömdes till straff. När ni nu vill återinföra skatte-
flyktsklausulen är det ett utslag av omvänd bevisfö-
ring. Osäkerhet uppstår för olika aktörer på markna-
den. Småföretagarens självklara krav på entydiga,
klara och långsiktiga spelregler blir inte tillgodosedda.
Från moderat håll kommer vi att föra en kraftfull
kamp för att stärka rättssäkerheten för de enskilda
människorna.
Fru talman! Jag har haft förmånen att tillsammans
med bl.a. Anita Johansson vara med och arbeta fram
Riksdagens revisorers förslag om insatser mot den
ekonomiska brottsligheten. Av detta framgår att det
behövs förbättrade resurser i många olika avseenden
för att komma till rätta med den ekonomiska brotts-
ligheten, som utan tvivel är ett allvarligt problem. Den
måste bekämpas, inte minst för att upprätthålla re-
spekten för strafflagstiftningen och för att värna mora-
len i näringslivet och samhället i övrigt. Den ekono-
miska brottsligheten utgör också ett allvarligt hot mot
marknadsekonomins funktionssätt.
Riksdagens revisorer har i sin rapport sammanfat-
tat den situation som socialdemokraterna lämnade
efter sig och som mötte den år 1991 tillträdande bor-
gerliga regeringen:
"Mot slutet av 1980-talet avmattades arbetet mot
den ekonomiska brottsligheten. Polisen lyckades inte
fylla vakanser inom ekorotlarna i tillräcklig utsträck-
ning. Ärendebalanserna växte, och många brottsan-
mälningar blev inte föremål för utredning. Det blev
allt tydligare att myndigheterna inte hade resurser och
kompetens att klara av situationen."
I dagens nyhetssändningar bekräftas socialdemo-
kraternas passivitet. En utredning om hur bankernas
förluster under tiden 1987-1991 uppkommit visar att
minst 3,5 miljarder beror på ett brottsligt förfarande.
Utredaren har pekat på tre banker: statens egen bank,
Nordbanken, Sparbanken Väst och Gotabanken.
Under denna tidsperiod minskade polisens resurser
för att bekämpa ekonomisk brottslighet. Socialdemo-
kraternas passivitet har därmed enligt min uppfattning
bidragit till att ekobrotten ökade.
I detta sammanhang är det också viktigt att åter-
igen påtala den socialdemokratiska regeringens pas-
sivitet när det gäller ledningen av statens egen bank,
Nordbanken. Jag tänker då i första hand på de fall-
skärmsavtal som förekom i den banken. I dagarna har
vi återigen gjorts uppmärksamma på de orimliga
fallskärmsavtal som förekommit i BPA och Handels.
Även i detta avseende vilar det ett mycket stort
ansvar på socialdemokraterna. Ni satt knäpp tysta. Ni
höjde inte ett finger. Därmed bidrog ni till att etiken
och moralen försämrades, vilket i sin tur i hög grad
bidrar till att den ekonomiska brottsligheten får möj-
lighet att breda ut sig, eftersom lojaliteten mot syste-
men undergrävs.
Under den förra mandatperioden vidtog den bor-
gerliga regeringen en rad viktiga åtgärder för att
komma till rätta med ifrågavarande problem.
Skattekontrollen och indrivningen förstärktes med
200 miljoner årligen. Härav skulle en särskild pott gå
till den eftersatta momskontrollen. Antalet poliser
ökade med ca 1 500. Det tillkom 30 nya åklagare.
Riksåklagaren beviljades extra resurser för att skapa
en särskilt utredningsgrupp, RÅSOP, för att utreda
och lagföra ekobrotten i bankvärlden. Regeringen
beslutade under våren 1994 att en central enhet, ett
ekobrottskommando, för bekämpning av ekonomisk
brottslighet skall inrättas den 1 juli 1995.
Moderaterna har med anledning av budgetpropo-
sitionen gått vidare i denna anda. Vi föreslår därför att
kronofogdemyndigheterna får ytterligare ett anslag på
90 miljoner kronor - vi har behandlat 10 av dem i det
här betänkandet - för att åstadkomma en effektivare
indrivning och därmed också bidra till effektivare
bekämpning av ekobrott. Vi vill ha tillräckligt många
välutbildade poliser. Vi vill att ökad kompetens skall
tillföras ekobrottsutredningar. Myndighetssamverkan
måste utvecklas. Alla tillgångar skall redovisas vid
konkurs. Som vi nyligen har hört vill vi förstärka
tullen med ytterligare 300 tjänster i förhållande till
regeringens budgetförslag.
En återgång till en förlegad socialdemokratisk
politik kommer även nu att leda fel. Är det inte på
tiden, Björn Ericson, att ni omprövar era ställningsta-
ganden och satsar på åtgärder som bidrar till att stärka
själva fundamentet för marknadsekonomin och sam-
hällsmoralen? Är det inte på tiden att ni ser helheten i
hur vi skall bekämpa den ekonomiska brottsligheten,
som berör såväl skatter som polis, åklagare och kro-
nofogde?
Fru talman! Jag skall avslutningsvis kortfattat
nämna något om reservationerna 4, 5 och 8.
När det gäller reservation 4 vill vi moderater i en-
lighet med Riksrevisionsverkets uppfattning ge Riks-
skatteverket möjlighet att göra resursavvägningar
mellan de förekommande koncerndelarna, skatteför-
valtning och exekution. En sådan åtgärd leder enligt
Riksrevisionsverket till ökad effektivitet.
I reservation 5 framhåller vi vikten av att skatte-
förvaltningen får möjlighet att själv kunna fatta beslut
om och när skatter och avgifter skall överlämnas för
indrivning. Nuvarande bestämmelser är stelbenta och
kan i många fall vara till förfång för exempelvis små-
företag. Regeringen bör snarast möjligt återkomma
till riksdagen med ett sådant ändringsförslag.
Avslutningsvis är det enligt vår mening självklart
att det av rättviseskäl och för att upprätthålla lojalite-
ten mot skattesystemet är viktigt att reglerna om
sanktionsavgifter är utformade så att löntagare och
företagare behandlas lika. Den befrielsegrund som
gäller vissa fall av rättelse i fråga om inkomst av
tjänst eller kapital när kontrollmaterial finns tillgäng-
ligt för skattemyndigheten skall också utsträckas till
att gälla inkomstslaget näringsverksamhet.
Fru talman! Vi moderater står bakom alla våra re-
servationer i detta betänkande. Men för att vinna tid i
kammaren yrkar jag endast bifall till reservation nr 1.