Fru talman! Ingen svensk medborgare är i dag
oberörd av de påfrestningar som de dåliga statsfinan-
serna medför. För att vi skall komma ur den osunda
kombinationen av höga räntenivåer, stor arbetslöshet
och en svag hemmamarknad, måste budgetunderskot-
tet minska drastiskt.
Vänsterpartiet har i detta sammanhang, bl.a. ge-
nom höstens uppgörelse om finansiering av EU-avgift
och den ekonomiska politiken, aktivt bidragit till
budgetförstärkningar på ungefär 70 miljarder kronor.
Dessutom har Vänsterpartiet bejakat en budgetför-
stärkning på ytterligare 20 miljarder kronor, som
regeringen föreslår i den nyligen framlagda budget-
propositionen.
Budgetsanering är nödvändigt om det politiska
handlingsutrymmet skall kunna återupprättas, om
marknadens inflytande skall kunna begränsas och om
demokratin skall kunna stärkas. Men helt avgörande
för om budgetsaneringspolitiken skall lyckas är att
den ekonomiska politiken upplevs som rättvis. Bör-
dorna skall i möjligaste mån fördelas efter bärförmå-
ga. I detta sammanhang är det nödvändigt att krafttag
tas mot den ekonomiska brottsligheten, som varje år
medför stora förluster av skatteintäkter för samhället.
Den ekonomiska brottsligheten utgör en miljar-
dindustri med starkt snedvridande effekter på sam-
hällsekonomins sätt att fungera. Den ekonomiska
brottsligheten är följaktligen inte bara förkastlig ur
rättvisesynpunkt, utan leder också till en snedvriden
resursfördelning och en osund konkurrenssituation på
marknaderna.
Vänsterpartiet anser att det är mycket glädjande att
så många partier och enskilda riksdagsledamöter
under den allmänna motionstiden har tagit upp frågan
om den ekonomiska brottsligheten. Det råder en bred
politisk enighet om den ekonomiska brottslighetens
skadeverkningar. Enigheten är också stor om vilken
betydelsefull roll som skattemyndigheten och krono-
fogdemyndigheten spelar för att komma till rätta med
den ekonomiska brottsligheten.
Bara momsfusket beräknas i dag uppgå till mellan
10 och 20 miljarder kronor. Den samlade skatteskul-
den hos kronofogdemyndigheten uppgick förra året
till i runda tal 57 miljarder kronor. Den största delen
av de utestående skatteskulderna härstammar från
företagskonkurser.
Mot bakgrund av detta är det märkligt att endast
Vänsterpartiet anvisar kraftfulla motmedel mot den
nedskärning av skattemyndigheten och kronofogde-
myndigheten som föreslås i budgetpropositionen.
Moderaterna har också föreslagit förstärkningar när
det gäller kronofogdemyndigheten, men de har inte
stämt in i Vänsterpartiets syn att även skattemyndig-
heten behöver pengar. Regeringen har föreslagit att
anslaget till skattemyndigheterna totalt skall minska
med 211 miljoner kronor under budgetåret 1995/96.
För skattemyndigheten innebär det en nedskärning på
140 miljoner och för kronofogdemyndigheten en
nedskärning på 71 miljoner.
Detta förslag kommer att innebära att såväl
granskning som övrig kontroll kommer att minska.
Eftersom utrymmet för ytterligare organisationsför-
ändringar under budgetåret 1995/96 är mycket litet ser
vi inte hur kampen mot skatteundandragande och
ekonomisk brottslighet skall kunna skärpas.
Vänsterpartiets uppfattning är att varje indragning
för skattemyndigheterna enbart medför att staten går
miste om ännu större belopp. I tidigare gjorda beräk-
ningar har man från myndighetshåll räknat med ett
utfall på tio gånger satsade resurser när det gäller
skattemyndigheterna.
Det är därför vi föreslagit att skattemyndigheterna
skall få ett anslag som nominellt ligger i nivå med det
under innevarande budgetår, dvs. vi tillför 211 miljo-
ner kronor till skattemyndigheten och kronofogde-
myndigheten utöver regeringens förslag. Detta re-
surstillskott är nödvändigt om vårt tal om bekämpning
av ekonomisk brottslighet inte bara skall framstå som
tomma fraser. Det återstår för de andra partierna att
visa att de menar allvar med sin kritik av den ekono-
miska brottsligheten.
Riksrevisionsverkets rapport angående den totala
medvärdesskatten var också en förödande kritik mot
den förda politiken på detta område. Den visar bl.a.
att man statistiskt sett övervärderar de pengar som
man plockar in. Man kanske inte alltid granskar rätt
verksamheter. Detta har också samband med att man
har decentraliserat mervärdesskattekontrollen i så stor
utsträckning att man har tappat väldigt mycket kom-
petens.
Tidigare omorganisationer av skattemyndigheten
har skett av besparingsskäl för att man under en kort
period har dragit in 683 miljoner från skattemyndighe-
ten. Det har inneburit att en turbulens har uppstått i
organisationen och att man har mist kompetens, och
kontrollverksamheten har i stort sett avstannat.
Vi kan sedan titta på de andra delarna av skatte-
förvaltningens verksamhet. K.G. Svenson har här tagit
upp frågan om befogenheten att besluta om indriv-
ning. Det är också en sak som vi tycker är ganska
viktig. Det måste ske en effektivisering.
Man måste förenkla regelsystemet så att man inte
tvingas att genom kronofogdemyndigheten driva in F-
skatter och särskilda A-skatter som i stort sett redan är
inbetalda till fullo om man jämför med vad den slutli-
ga taxeringen kommer att innebära. För tids vinnande
yrkar jag inte bifall till denna reservation, men vi
ställer oss naturligtvis bakom den.
När det gäller kontroll av aktieförsäljning har re-
geringen kommit så pass långt att jag inte yrkar bifall
till vår reservation. Jag ser med tillfredsställelse att
det förslag som nu ligger, och som faktiskt blev utde-
lat i dag, täcker upp väldigt mycket av det som vår
reservation handlar om i det avseendet. Jag tänker
därför inte heller yrka bifall till den.
När det sedan gäller mom. 8 och reservation 7 an-
gående F-skatten och den särskilda A-skatten förstår
jag inte över huvud taget varför man tar upp en sådan
reservation i parlamentet. Om jag som företagare gör
en preliminärdeklaration som det tar mindre än fem
minuter att upprätta undanröjs den preliminära skatt-
sedel jag tidigare fått.
Här har hävdats att det är så farligt, eftersom det
kan leda till stora likviditetsproblem. Nu är det så att
de största problemen för småföretagare är när de står i
december året efter med en slutskattesedel som vida
överstiger de preliminära debiteringarna. Då kan man
prata om likviditetsproblem.
Om man inte ser till att löpande under året betala
in ungefär vad det hela kommer att sluta på hamnar
man i likviditetsproblem och i oerhört svåra ekono-
miska problem.
Jag har själv stor erfarenhet av som ekonomisk
rådgivare åt en mängd småföretagare hur enkelt det är
att gå in i februari, mars och lämna in en ny prelimi-
när deklaration och inom två veckor få ett nytt beslut.
Det kan ske när som helst under året.
Men jag har också varit med om sådana som inte
är upplysta om detta och kommit till mig och är nöjda
med att de betalar in så litet. Men de är inte så nöjda
när de får slutskattesedeln. Det kan dränera hela deras
verksamhet. Då kan man prata om likviditetsproblem.
F-skattesedeln och särskild A-skatt skall vi nog inte
ödsla så mycket tid på.
När det gäller K.G. Svensons resonemang om för-
sämrad rättssäkerhet menar jag att väldigt mycket av
det som nu återställs faktiskt är nödvändigt om man
skall kunna bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
Jag tror inte skattemyndigheterna på något sätt med-
vetet går in och jagar skattskyldiga. Jag är i och för
sig övertygad om att det kan förekomma ett och annat
övertramp. Men jag tror inte att det är någonting som
man kan lagstifta mot.
Det intressanta i K.G. Svensons argumentation är
småföretagens krav på enkla och entydiga regler.
Under den borgerliga regeringen 1991-1994 infördes
det regler som var fullkomligt groteska. Gå ut och
fråga en småföretagare i dag hur mycket han behärs-
kar reglerna om expansionsmedel och övriga reserve-
ringar, som de borgerliga infört. T.o.m. revisorer
inom skattemyndigheten kommer och klagar när de
har varit på utbildning i fyra dagar och fortfarande
inte förstår någonting. De regler som de borgerliga
infört är inte särskilt entydiga och enkla.
Jag tror inte att vi skall kräva en total likhet mel-
lan de olika juridiska företagsformerna. Vi kan helt
enkelt inte begära att reglerna för enskilda firmor,
handelsbolag och aktiebolag skall bli exakt desamma.
Jag yrkar slutligen bifall till reservation 2 beträf-
fande mom. 1 och i övrigt till utskottets hemställan.