Herr talman! Lagen om offentlig upphandling
bygger i allt väsentligt på EG-direktiv, och Sverige
har som medlemsstat i EU skyldighet att genomföra
dem.
Bl.a. kommuner, landsting och myndigheter lik-
som statliga verk och kommunala bolag som genom
ägande eller annan kontroll har en koppling till of-
fentlig sektor betraktas som upphandlande enheter
och skall då de gör inköp av varor eller tjänster följa
reglerna i lagen.
I lagen finns en fastställd nivå som anger vilka
regler som gäller över respektive under de s.k. trös-
kelvärdena. Vid värden över den nivån är upphand-
lingar mer formbundna medan upphandlingar under
tröskelvärdena kan göras genom förenklad upphand-
ling eller genom direktupphandling. Direktupphand-
ling kan göras då värdet av inköpet är lågt. Vad som
anses med lågt varierar från enhet till enhet beroende
på deras olika förhållanden. En rekommendation från
tillsynsmyndigheten Nämnden för offentlig upphand-
ling, som har att utfärda riktlinjer, är att ett till två
basbelopp kan anses som lågt.
När värdet av det totala inköpet är fastställt har
den upphandlande enheten möjlighet att dela upp
själva inköpet så att företag av olika storlek kan delta
i anbudsgivningen. För att ytterligare underlätta för
alla slags företag att delta har regeringen i sitt yttran-
de över EU-kommissionens grönbok uppmärksammat
frågan om att den offentliga upphandlingen bör kunna
genomföras elektroniskt.
Lagen har felaktigt tolkats så, att det anbud som
har det lägsta priset skall väljas. Regeringen föreslår
därför i propositionen en förändring så att punkten
Det mest fördelaktiga anbudet står före punkten
Lägsta pris. De upphandlande enheternas förfråg-
ningsunderlag är viktiga. Inköparen har i förfråg-
ningsunderlaget, i prioritetsordning, möjlighet att
ange vilka kriterier som man anser viktiga. Där kan
t.ex. kvalitet anges som ett kriterium. Den upphand-
lande enheten kan sedan göra en sammanvägning av
respektive anbud utifrån dessa kriterier och slutligen
anta det mest fördelaktiga anbudet.
Syftet med lagen är att leverantörerna skall be-
handlas lika. Det gör att offentlig upphandling inte
kan användas som ett regionalpolitiskt medel. Tvärt-
om är det så att ingen leverantör får gynnas eller
missgynnas.
Det är viktigt att öka möjligheterna för seriösa fö-
retag att få upphandlingsuppdrag på de oseriösas
bekostnad. I propositionen föreslås att anbudspröv-
ningen skall ske i två steg. Anbudsgivarna skall
granskas först ur ett lämplighetsperspektiv och efter
det skall själva anbuden prövas. Lämplighetspröv-
ningen förstärker möjligheten att gallra ut oseriösa
företag. Jag vill understryka vikten av att de upphand-
lande enheterna använder sig av den möjligheten.
Dessutom har Branschsaneringsutredningen och Riks-
revisionsverket uppmärksammat problemet med de
oseriösa företagen och föreslår en rad åtgärder. Även
EU-kommissionens grönbok tar upp frågor på det här
området. Det pågår alltså ett arbete för att på olika
sätt motverka de oseriösa företagen.
Ett annat angeläget område där mycket arbete på-
går är miljöfrågorna. Den offentliga sektorn köper
årligen varor och tjänster för sammanlagt ca 280
miljarder kronor, varav staten köper för ungefär 100
miljarder kronor. Den omfattande offentliga upp-
handlingen är ett effektivt instrument för att påverka
utbudet på marknaden så att beståndet av produkter
snabbare anpassas till kraven på ekologisk hållbarhet.
Det instrumentet bör användas än mer aktivt.
Enligt regeringens uppfattning finns det oklarheter
i såväl EG-direktiven som i grönboken om i vilken
utsträckning man kan ställa miljökrav vid upphand-
ling. Det finns ett stort behov av att utreda vilka mil-
jökrav som får ställas eftersom det är viktigt att i
framtiden kunna ta större miljöhänsyn i upphandlings-
sammanhang.
Enligt regeringens skrivelse Ekologisk hållbarhet
skall en delegation inrättas. Den skall vara pådrivande
för en miljöanpassad offentlig upphandling och den
skall initiera och utveckla konkreta vägledningar för
hur miljökrav kan ställas vid upphandling, och de
skall sprida kunskap, erfarenheter och goda exempel.
Delegationen skall särskilt prioritera områden där
upphandlingen kan få genomslag på utvecklingen i
ekologiskt hållbar riktning.
I skrivelsen redovisas också att regeringen skall ge
Nämnden för offentlig upphandling i uppdrag att
tillsammans med Naturvårdsverket och Kemikaliein-
spektionen ta fram underlag för en svensk ståndpunkt
i EU.
Det skall sägas att det finns en motsättning mellan
varors fria rörlighet och miljöhänsyn. Det krävs därför
en noggrann beredning för att fastställa Sveriges po-
sition. Utskottet understryker vikten av det arbetet.
Vad gäller frågan om skadestånd anser utskotts-
majoriteten att den nuvarande ordningen är för omfat-
tande. Den som anser sig förbigången kan i dag vinna
skadestånd som ersätter de faktiska kostnaderna vid
anbudsmedverkan och utebliven vinst. Det kan inte
anses rimligt. En förändring bör ske. Med anledning
av Västerpartiets motion föreslår utskottsmajoriteten
ett tillkännagivande i den frågan.
Den stora politiska motsättningen i det här betän-
kandet gäller egenregiverksamhet och frågan om
obligatorisk upphandling. Utskottsmajoriteten anser
att i de fall en upphandlande enhet beslutar att genom-
föra ett inköp av varor eller tjänster av större omfatt-
ning skall man utnyttja de konkurrensmöjligheter som
finns i syfte att köpa bästa möjliga vara eller tjänst till
ett bra pris. Men vi anser självklart att det är den
upphandlande enheten som skall avgöra om en verk-
samhet skall bedrivas i egen regi eller köpas in.
Moderaterna och Folkpartiet har reserverat sig
mot detta. I reservationen står att all offentlig för-
valtning skall ha skyldighet att konkurrensutsätta och
köpa in all verksamhet. Längre ned i samma reserva-
tion står att det bör införas ett krav på att kommuner
inte skall få erbjuda kommunala tjänster på den kon-
kurrensutsatta marknaden. Det innebär att kommuner-
na inte skall få bedriva någon som helst verksamhet i
egen regi. I samma reservation står också att kommu-
nallagens regler skall preciseras och ange vilken
kommunal verksamhet som är tillåten och vilken som
är otillåten. Det är ett oerhört angrepp på den kom-
munala självstyrelsen.
Samma synsätt framkommer i reservationen om de
statliga pensionerna. I en reservation anför oppositio-
nen att staten inte skall få hantera sitt pensionsåtagan-
de mot de statligt anställda i egen regi utan att det
skall konkurrensutsättas. I dag är det Statens löne-
och pensionsverk som sköter de statliga pensionerna
åt staten och dess myndigheter.
Reglerna för tjänstepensionerna bestäms i centrala
kollektivavtal. Arbetsgivarverket har till uppgift att
vara de statliga myndigheternas centrala arbetsgivar-
företrädare. Tjänstepensionerna finansieras från det
kommande årsskiftet genom försäkringstekniskt be-
räknade premier som betalas av de statliga myndighe-
terna. Premieavgifterna och tjänstepensionerna hante-
ras via statsbudgeten. Ansvarig försäkringsgivare kan
bara staten vara, eftersom staten är den juridiska per-
sonen. En särskild nämnd inrättas från årsskiftet med
majoritet från Arbetsgivarverket som skall besluta om
avgifter och ersättningar till SPV. Nämnden kommer
att kontrollera och pröva avgiftsnivån i syfte att hålla
kostnaderna nere.
SPV administrerar också, i konkurrens, den av-
giftsbaserade kompletterande ålderspensionen. Därut-
över säljer SPV tjänster åt de privata försäkringsbolag
som konkurrerar med KPA om avtal med kommuner-
na. Skälet för de privata bolagen att anlita SPV är den
samordning som sker mellan tjänstepensionerna och
socialförsäkringsförmånerna. Det är i dag bara SPV
och KPA som har tillgång till delar av Riksförsäk-
ringsverkets socialförsäkringsregister. SPV är alltså
underleverantör åt försäkringsbolagen och sköter
administrationen medan försäkringsbolagen själva är
försäkringsgivare och kapitalförvaltare.
Reservanterna föreslår att den statliga tjänstepen-
sionshanteringen konkurrensutsätts och att varje
myndighet själv skall upphandla dessa tjänster. Förut-
om att en sådan hantering kräver en större byråkrati
skulle det också innebära att hela strukturen på stats-
förvaltningen som koncern måste brytas upp och varje
myndighet göras till egen juridisk person.
Regeringen anför att SPV har bedrivit sin verk-
samhet kostnadseffektivt och tillförlitligt. Det skall
här påpekas att hanteringen av den statliga tjänste-
pensionen redovisas separat från den redovisning som
gäller försäljning av tjänster.
Utskottsmajoriteten anser att staten skall kunna
besluta att hantera det pensionsåtagande man har mot
statstjänstemännen i egen regi hos SPV. I övrigt före-
slås i betänkandet några förändringar av mer redak-
tionell karaktär.
Herr talman! Jag yrkar bifall till betänkandet och
avslag på samtliga reservationer. Tack!