Herr talman! Det här betänkandet avser ändringar
i lagen om offentlig upphandling. Det är ändringar
som görs för att öka överensstämmelsen med EG:s
upphandlingsdirektiv och vissa förtydliganden i an-
slutning härtill.
I samband med det här ärendet besvaras en rad
motioner som rör offentlig upphandling och konkur-
rensfrågor i offentlig sektor. Det har varit möjligt för
socialister i utskottet att gräva fram gamla förlegade
argument till förmån för monopol, planhushållning
och egen-regi-drift.
Majoriteten avstyrker således motioner från bl.a.
oss moderater om ökad konkurrensutsättning av verk-
samheten i den offentliga sektorn, liksom våra krav på
skild redovisning av den näringsverksamhet som på
många håll bedrivs. Denna socialdemokratiska linje
att inte konkurrensutsätta produktion i offentlig sek-
tor, liksom att gynna egenproduktion framför alla de
små företag som konkurrerar på marknaden, kostar
skattebetalarna stora pengar.
När vi här i riksdagen diskuterar statliga bidrag på
marginalen till kommuner och landsting, rör det sig
om småpotatis i jämförelse med de stora vinster som
skulle bli följden av ökad konkurrensutsättning. När
socialdemokrater i riksdagen, och ute i kommuner och
landsting, motsätter sig konkurrensupphandling av
tjänsteproduktionen påverkas verkligen vad vi skulle
få ut för våra satsade skattekronor. Verksamheten
fördyras med tiotals miljarder kronor helt i onödan.
Herr talman! Ibland verkar det som om socialde-
mokrater inser detta. Man kan se exempel på nytänka-
re inom partiet. Men så slår pendeln tillbaka med
argument som känns tämligen beklämmande. Jag skall
strax exemplifiera med hur man kan uttrycka sig.
Detta att Socialdemokraterna fördröjer en sund
konkurrensutsättning av tjänsteproduktion i kommu-
ner och landsting är verkligen något som hotar välfärd
och välstånd. Jag yrkar bifall till den moderata reser-
vationen avseende mom. 11.
Herr talman! Ett alldeles speciellt exempel på hur
det kan låta ser vi i frågan i betänkandet som rör ad-
ministration av statliga tjänstepensioner. Här lät
kommunerna för ett antal år sedan Kommunernas
Pensionärsanstalts, tidigare KPA:s, monopol brytas.
Den kommunala tjänstepensionsmarknaden är ju nu
konkurrensutsatt. Såväl logiken som erfarenheterna av
detta borde leda till att staten nu borde göra motsva-
rande åtgärd med statens tjänstepensioner. Men inte!
Ärendet har dragits i långbänk. Konkurrensverket,
den statliga myndigheten, har sagt sitt. Där har man
mycket kraftfullt förespråkat att verksamheten utsätts
för konkurrens. Men att Konkurrensverket har sagt
detta i en skrivelse till regeringen har regeringen inte
ens redovisat i propositionen, utan regeringen skyddar
det statliga pensionsverkets, SPV:s, nuvarande mono-
pol.
Det är ingen lätt uppgift för Socialdemokraterna i
utskottet att ha den otacksamma uppgiften att försöka
försvara detta. Det blir snarare komiskt att läsa hur
utskottsmajoriteten argumenterar för att kostnaderna,
inom ramen för monopolet, ändå blir de rätta. Man
säger att SPV minsann har en egen nämnd som skall
garantera att det blir korrekta kostnader. Är det möjli-
gen så att det synsättet nu åter blivit visdom i ett
gammalt planekonomiskt parti? En statlig nämnd kan
bäst bedöma vad som är rätt pris på en produkt. Att
konkurrensutsätta verksamheten är tydligen inte alls
rätt väg. Det vore intressant att höra den som skall
försvara utskottet i kammaren berätta vidare om detta
nya tänkande. Att döma av vad man föreslår beträf-
fande våra motioner om ökad konkurrens verkar det
tydligen även gälla synen på annan offentlig verksam-
het.
Det vore också intressant att höra företrädare för
majoriteten säga hur man skall argumentera i den här
frågan gentemot alla de kommunalmän, inklusive i
hög grad socialdemokratiska sådana, som vill bryta
upp det statliga monopolet för statens tjänstepensio-
ner.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 7.