Herr talman! Konkurrensen är en viktig drivkraft
för effektivitet och låga kostnader på byggmarknaden.
Öppen upphandling och konkurrens, inte bara inom
länder utan också mellan företag i olika länder, kan
komma konsumenterna till fromma.
Anbudsupphandlingen är och skall med all sanno-
likhet också vara huvudformen, inte bara för kommu-
nägda bostadsföretag utan för alla företag som verkar
på bostadsmarknaden. Men en offentlig upphandling
som följer alla EU:s krav på tidsfrister, liksom krav
på att få välja entreprenör efter ibland ganska fyrkan-
tiga kriterier, kan vara till förfång för konsumenterna.
För bostadsföretag som verkar på en konkurrensutsatt
marknad behövs inga formella krav på offentlig upp-
handling. För dem finns inga andra praktiska alterna-
tiv än att genomföra upphandlingen på ett så effektivt
och rationellt sätt som möjligt.
Privata och gemensamt ägda bostadsföretag väljer
i huvudsak av strikt ekonomiska skäl, ibland av miljö-
skäl och någon gång för att uppnå andra viktiga mål
än kortsiktigt ekonomiska, att genomföra upphand-
lingen i andra former än dem som EU ställer upp. Det
måste de få göra. Det är därför motion Fi 93 hemstäl-
ler att offentligt ägda bostadsföretag inte skall anses
som upphandlade enheter i LOU.
Som EU-medlem ställer Sverige upp på EU-
direktivet om gemensam offentlig upphandling. Det är
rätt. Men det blir dåligt om vi övertolkar EU-direktiv
och väljer att tillämpa dem in absurdum. Då kan det
goda bli det bästas fiende. Lagen om offentlig upp-
handling blir en belastning och inte en tillgång om
den tillämpas på de kommunägda bostadsföretagen.
I många europeiska länder riktar sig de gemen-
samt ägda bostadsföretagen till speciella, ofta svaga,
grupper i samhället - det som brukar kallas social
housing. De omfattas av särskilda regelverk. I Sverige
erbjuder allmännyttan bostäder för alla samhällsgrup-
per och omfattar också en betydligt större del av bo-
stadsmarknaden. I andra länder omgärdas allmännyt-
tiga företag av komplicerade regelverk. De arbetar på
andra, mer ekonomiskt gynnsamma villkor än privata
aktörer. I Sverige arbetar de kommunägda bostadsfö-
retagen på marknadens villkor. Schablonbeskattning
har ersatts av konventionell beskattning. De särskilt
gynnsamma lånevillkoren för kommunägda bostads-
företag har avvecklats. De lånar på marknadens vill-
kor.
Allmännyttan verkar i öppen konkurrens om hy-
resgäster på alla orter i landet. Man är dagligen utsatt
för marknadens villkor och måste agera affärsmässigt
mot samarbetspartner och kunder. Det blir därför
ytterst till förfång för hyresgästerna om SABO-
företagen skall följa alla regler i LOU när konkurren-
terna inte gör det.
Låt mig, herr talman, ge några praktiska exempel
på att företagen måste ha möjlighet att agera utan att
strikt tillämpa LOU.
Det tydligaste problemet hänger ihop med tempot
i agerandet. I LOU finns rejäla tidsfrister. Det gör den
aktör som binds av lagen litet långsammare än andra,
vilket många gånger är till nackdel för ett bra upp-
handlingsresultat.
Det andra problemet är att utvecklingen vid byg-
gandet just för att pressa kostnaderna till hyresgäster-
nas fördel går mot en alltmer uppdelad upphandling.
Man jobbar efter något som kallas CM-metoden, som
aktiverar byggherrarna och också låter mindre företag
komma till tals. Byggledningen där spelar en helt
annan roll i upphandlingsprocessen än tidigare. Detta
är inte minst viktigt i en situation då vi över hela
Europa arbetar för att stimulera utvecklingen av små
och medelstora företag som kan förnya och utveckla
näringslivet liksom byggprocessen. LOU gör många
bostadsföretag till sämre byggherrar.
Ett viktigt skäl till att LOU kan göra skada för
gemensamt ägda företag är samverkan mellan bygg-
herren och leverantören. Kraven från slutkund an-
vänds ofta för att bedriva produktutveckling. Det kan
gälla miljöriktiga material, energieffektiva lösningar
eller annat som är viktigt för näringslivets utveckling
och för branschen, särskilt på lång sikt. En strikt till-
lämpning av LOU gör det t.ex. svårt att ta hänsyn till
energiåtgång i tidigare led vid tillverkning av en pro-
dukt. Men det som kanske är viktigast av allt är att det
i en utvecklingssituation inte går att ange alla kriterier
redan när anbudsunderlaget läggs ut. På Örebrobostä-
der berättade man för mig om hur man tillsammans
med NUTEK och i samverkan med en leverantör
jobbar för att få fram ett freonfritt kylskåp. Det blev
en succé både för de inblandade bostadsföretagen,
deras hyresgäster samt för leverantören och markna-
den. Det hade inte varit möjligt med en strikt till-
lämpning av LOU. Ett annat exempel är den ökade
andelen avknoppningar som också kommer att bli
bekymmersam med den strikta tillämpningen av LOU.
Om man ser värdet i gemensamt ägda bostadsföre-
tag, måste man också ge dem en chans att arbeta på
marknadsmässiga villkor. De måste ha möjlighet att
som andra aktörer stödja utvecklingen av ett väl diffe-
rentierat näringsliv som på sikt kan stötta branschen.
Sammanfattningsvis: Vi svenskar skall ha respekt
för de EU-direktiv som vi är bundna av. Men vi skall
också tydligt stå upp för de fall där svenska förhållan-
den är annorlunda än i andra europeiska stater. Det
ligger också i direktivens anda att tillämpningen både
kan och skall vara annorlunda. Allmännyttan konkur-
rerar på marknadens villkor och måste också ha möj-
lighet att använda sig av marknadens spelregler. Det
ligger inte i hyresgästernas intresse att SABO-
företagen får svårare att agera på marknaden.
Jag är litet besviken, herr talman, över att fi-
nansutskottet har avstyrkt motion Fi 93 med hemstäl-
lan om att kommunägda bostadsföretag inte skall
betraktas som upphandlande enheter i LOU. Men jag
vädjar till både finansutskottet och Finansdepartemen-
tet att granska frågan sakligt, att granska vad som
händer i byggbranschen på upphandlingsområdet.
Återkom gärna i frågan! Jag tror att det är farligt att
ha en idiottillämpning av LOU i de fall där den inte
måste tillämpas.