Fru talman! Statsministern upprepar här i dag
indirekt statsrådet Lauréns oförskämda undanflykt.
Jag förstår att statsråden skäms och tycker illa om
att ha hamnat i skamvrån i frågan om
kriminalisering av barnpornografin.
Carl Bildt är fullt på det klara med att
författningsförhandlingarna i höstas gällde frågor
om demokratins spelregler. Det var frågor om
förlängd mandatperiod, personval och statschefens
behörighetsålder. Att det också var så framgår av
att några av de förslag som regeringen sedan lade
fram före den 18 december inte var uppe i
författningsförhandlingarna, eftersom de inte
hörde hemma där även om de rörde
författningsfrågor. Ett par rörde
tryckfrihetsförordningen, en rörde
yttrandefrihetslagen.
Det är alltså en efterkonstruktion som
statsministern nu gör sig skyldig till. Därför är det
både falskt och långsökt att göra gällande att frågan
hörde hemma i författningsförhandlingarna och att
Socialdemokraterna har ett ansvar för att frågan
inte togs upp. Riksdagen väntade på ett förslag från
regeringen som enligt uppgift låg klart redan våren
1993.
Min fråga till statsministern blir: Varför skyller
regeringen och statsministern ifrån sig och kommer
med undanflykter i denna så allvarliga fråga?
Varför vill inte statsministern och regeringen
medverka till att lösa sakfrågan? Jag tror faktiskt,
statsministern, att det viktigaste nu är att samla alla
goda konstruktiva krafter för att skydda barnen och
hålla en anständig gräns. I det läget säger landets
statsminister: Det är Socialdemokraternas och
Vänsterpartiets fel, eftersom de inte tog upp denna
fråga i författningsförhandlingarna. Någon
anständighetens gräns får väl också finnas för en
statsminister!
(Applåder)