Fru talman! Jag vill också tacka för den redogö-
relse vi har fått här. Det jag har att fråga om handlar
om den mycket unga generationen. Tidvis har justi-
tieministern tangerat ämnet.
Ministern sade i ett svar till någon att under den
senaste tioårsperioden har brottsligheten legat på en
ganska jämn nivå. Det kan möjligen stämma totalt
sett. Men om man ser till de riktigt unga är det fak-
tiskt inte så. Enligt BRÅ har antalet brott som efter
brottsanmälan klarats upp genom nedläggning på
grund av att den skäligen misstänkte är under 15 år
ökat kraftigt under 90-talet från 10 500 år 1990 till
13 200 år 1998 - för 1999 finns ingen statistik klar
ännu. Det betyder en ökning med 25 %, vilket är
allvarligt. Ännu allvarligare är att minderårigas
brottslighet delvis ändrat karaktär och fått nya inslag
som personrån.
BRÅ har i en rapport visat att vissa brott, s.k.
strategiska brott, indikerar förhöjd risk att bli kronisk
brottsling. Hit hör bl.a. rån och stöld. Risken för att
den som i sin debut lagförs för rån ska bli kronisk
brottsling är fem gånger större än om debutbrottet är
snatteri. Statistiken visar också att risken att hamna i
kronisk brottslighet är högre för en ung person som
debuterar med ett rånbrott än för en äldre i samma
situation.
Det är av yttersta vikt att fokusera brottsförebyg-
gande arbete på den unga generationen. Det är natur-
ligtvis i första hand vårdnadshavarna, föräldrarna,
som ska vaka över att deras barn inte hamnar på
brottens bana. När det inte fungerar måste samhället
gripa in.
Då vill jag fråga justitieministern vilka åtgärder
han vill föreslå för att intensifiera det brottsförebyg-
gande arbetet bland barn och ungdomar och särskilt
dem som är under 15 år. Då vill jag säga att jag är
mycket medveten om skolans ansvar.