Fru talman! Justitieministern sade att en av de
viktigaste brottsförebyggande insatserna är generell
välfärd. Det är väl en sanning med modifikationer.
Om det hade varit så skulle vi när vi hade den högsta
levnadsstandarden i världen också haft den lägsta
brottsligheten. Så var det faktiskt inte. Justitieminis-
tern kanske får lite problem med de empiriska bevi-
sen i den delen.
Justitieministern talar en hel del om strukturella
åtgärder, t.ex. boendemiljö. Det är viktiga och bra
åtgärder. Det förhindrar tillfället till brott. Men man
kommer inte åt den grundläggande faktorn, nämligen
brottsbenägenheten och därmed nyrekryteringen till
brottsbanan. Det handlar i grunden om fostran och
uppfostran. Om jag införlivas som barn värden som
att jag ska ha respekt för min medmänniska och hen-
nes egendom och lär mig att kontrollera min impulsi-
vitet, då minskar också brottsbenägenheten. Det finns
ingen vilja att begå brott. Det handlar i mycket hög
grad om att föräldrarna måste ha tid för barnen.
Jag skulle vilja uppmana justitieministern att se
föräldrarna och andra som arbetar med barn som den
viktigaste målgruppen i det förebyggande arbetet.
Man kan ställa sig frågan: Varför har Japan lyckats så
bra med låg brottslighet?