Fru talman! Jag vill i dag presentera regeringens
skrivelse Brott kan förebyggas. Bakgrunden till skri-
velsen är det nationella brottsförebyggande program,
Allas vårt ansvar, som regeringen presenterade 1996.
I skrivelsen beskrivs utvecklingen av det brottsföre-
byggande arbetet i Sverige. Det här är den första
samlade beskrivningen av hur detta arbete har ut-
vecklats.
Regeringen har alltså under ett antal år medvetet
satsat på att utveckla det brottsförebyggande arbetet.
Det finns flera skäl till detta. Ett av de viktigaste
skälen är naturligtvis att brottsligheten är ett stort
samhällsproblem, även om den inte längre ökar på
samma sätt som tidigare.
För att man ska kunna förklara brottsutvecklingen
måste den sättas i relation till samhällsutvecklingen i
övrigt.
I dag bor en långt större andel av befolkningen i
storstäder. Här är anonymiteten större och den infor-
mella kontrollen mindre.
Samhällsutvecklingen och den ekonomiska till-
växten har också inneburit ett ökat välstånd, som i sin
tur fört med sig att vi äger fler stöldbegärliga varor.
Missbruk av narkotika är en starkt bidragande or-
sak till förekomsten av brott och otrygghet i samhäl-
let.
De flesta västländer har en liknande utveckling.
Polisen och andra delar av rättsväsendet kan inte
och kommer inte att ensamma kunna bemästra
brottsligheten. Hur brottsligheten utvecklas beror i
första hand på samhällsförändringar och beslut som
ligger utanför rättsväsendet. Medvetenheten om detta
växer såväl i Sverige som i de flesta jämförbara län-
der.
Även om vi självfallet måste bli bättre på att utre-
da och klara upp redan begångna brott måste de
brottsförebyggande insatserna öka för att brottslighe-
ten på lång sikt ska minska. Detta arbete kräver sam-
verkan, kunskap och engagemang - kunskap om
brottsligheten och dess orsaker, samverkan och enga-
gemang från hela samhället.
En utgångspunkt för regeringens skrivelse är att
brottsligheten alltid ska angripas lokalt, där proble-
men finns. Vardagsbrottsligheten upplever de flesta
av oss som det stora problemet, och den brottslighe-
ten måste förebyggas och bekämpas lokalt. De som
bor och verkar i ett område har ofta stor kunskap om
den lokala brottsligheten och andra sociala problem
som finns där. Många vill också engagera sig i före-
byggande arbete mot brott.
Vid en kartläggning som gjordes 1996 fanns det
omkring 30 lokala brottsförebyggande råd eller mot-
svarande organisationer. I dag kan vi i skrivelsen
redovisa att antalet är uppe i 196 och att många verk-
samheter pågår för att förebygga brott. Det är själv-
klart en stor framgång, och det visar också att ett mer
strukturerat brottsförebyggande arbete kan inrättas på
frivillig grund.
I skrivelsen redovisas också den bredd med vilken
de olika råden är sammansatta. Alla som bor och
verkar i ett område, grannar, barnomsorg, skola, fri-
villigorganisationer, kyrkan, vårdcentraler, polisen
och näringslivet har en naturlig och viktig roll i det
brottsförebyggande arbetet.
Så gott som alltid ingår polis och kommunala fö-
reträdare, ofta skolan, socialtjänsten och kulturen i de
olika råden. Kommunala bostadsbolag, landsting och
stadsarkitekten är med i flera råd. I flera råd finns
också en eller flera representanter för lokala organi-
sationer och föreningar, t.ex. idrottsföreningar, hyres-
gästföreningar och pensionärsföreningar.
I det brottsförebyggande arbetet måste vi alla vara
delaktiga. Jag tänkte belysa vad jag har sagt med ett
exempel.
I stadsdelen Hjällbo i Göteborg inleddes en om-
fattande satsning för att öka säkerheten med en de-
taljerad kartläggning, vilken visade att många var
otrygga i området, framför allt på kvällarna. Därför
bildades Hjällbo trygghetsgrupp. Till gruppen rekry-
terades åtta tidigare arbetslösa med olika ålder, kön
och etnisk bakgrund som bor i området. De fick sär-
skild utbildning och anställdes av bostadsbolaget för
att utöva tillsyn, medla i konflikter, eskortera boende,
förbättra kontakterna i området och hålla kontakt med
polisen och andra myndigheter. Trygghetsgruppens
uppgift är inte minst att etablera en vuxennärvaro och
skapa positiv social kontroll.
Statistiken över anmälda brott liksom den utvär-
dering som gjorts av Handelshögskolan i Göteborg
visar att brottsligheten i området har gått ned. Den
positiva bilden bekräftas i bostadsbolagets boendeun-
dersökning. Av allt att döma har trygghetsgruppen
bidragit till att Hjällbo i dag är och uppfattas som en
lugnare plats än tidigare.
Men verksamheten inom de olika brottsförebyg-
gande råden har, som beskrivs i skrivelsen, kommit
olika långt. Det lokala arbetet befinner sig i ett inten-
sivt uppbyggnadsarbete. Ett av skrivelsens huvudbud-
skap är att det lokala arbetet ska få fortsatt stöd.
En annan utgångspunkt för regeringens skrivelse
är att de samhällsproblem som brottsligheten utgör
måste angripas utifrån en bred kriminalpolitisk an-
sats. Regeringen, statliga myndigheter, landsting och
kommuner måste i större utsträckning vara uppmärk-
samma på hur samhällsutvecklingen och politiska
beslut på andra områden än det kriminalpolitiska
påverkar brottsligheten.
Det handlar t.ex. om utvecklingen på arbetsmark-
naden, beslut inom social- och utbildningspolitiken
och möjligheten till en meningsfull fritid. För att
denna helhetssyn ska få genomslag har regeringen
bl.a. ålagt samtliga kommittéer och särskilda utredare
att analysera och redovisa eventuella effekter på
brottsligheten i de olika utredningsförslag som läggs
fram.
Boendemiljön är ett annat exempel, där det är be-
tydelsefullt att uppmärksamma det brottsförebyggan-
de perspektivet. Genom planering och förändring av
boendemiljön kan brott förhindras och tryggheten
öka. Skrivelsen beskriver hur detta kan genomföras
utifrån en kunskapsinventering som Boverket gjort på
uppdrag av regeringen.
Regeringen ger också ett nytt uppdrag till Brotts-
förebyggande rådet att ytterligare utveckla arbetet
med bebyggelseinriktade åtgärder för att öka trygg-
heten och förebygga brott. Uppdraget kommer att
genomföras i samverkan med Boverket, Rikspolissty-
relsen och Svenska kommunförbundet.
Vi vet att brottsligheten är högre i storstadsområ-
den än i övriga landet. Därför är det glädjande att vi i
skrivelsen kunde göra bedömningen att det direkt
brottsförebyggande arbetet får alltmer plats i de lo-
kala utvecklingsavtal som sluts inom ramen för stor-
stadssatsningen.
För att nämna ett ytterligare exempel kan jag säga
att stadsdelen Hyllie i Malmö avser att bilda ett lokalt
brottsförebyggande råd med fyra heltidsanställda.
Rådets verksamhet ska baseras på samverkan och ha
fokus på ungdomsbrottslighet.
Det ankommer alltså inte bara på rättsväsendet att
förebygga brott. Tvärtom är en lång rad samhälls-
sektorer berörda. Men även inom rättsväsendet måste
arbetet för att förebygga brott utvecklas. Av erfaren-
heter som redovisas i skrivelsen framgår att polisen är
en viktig del i ett effektivt lokalt brottsförebyggande
arbete. Polisen har en pådrivande roll. Koncentratio-
nen av den lokala polisverksamheten till närpolisom-
råden ska enligt regeringen fullföljas, och verksam-
heten ska präglas av ett långsiktigt problemorienterat
arbetssätt för att förebygga brott.
Regeringen kommer också att tillföra rättsväsen-
det ytterligare medel kommande år för fortsatt mo-
dernisering av rättsväsendet. I detta arbete är utveck-
lingen av polisverksamheten central.
Regeringens målsättning är att de brottsförebyg-
gande aspekterna ska beaktas i varje insats eller åt-
gärd som planeras och genomförs inom alla sam-
hällsområden. Det är ett långsiktigt arbete som kräver
politisk vilja och ett systematiskt och tålmodigt arbe-
te.
Sammantaget har de verksamheter som beskrivs i
skrivelsen lett till en ökad bredd, kunskap och med-
vetenhet om det brottsförebyggande arbetet. Detta har
i sin tur enligt regeringens bedömning bidragit till
framsteg i kampen mot brottsligheten, även om dessa
framsteg på kort sikt inte alltid går att mäta i statistis-
ka eller andra termer.
Att prioritera och stödja utvecklingen av det
brottsförebyggande arbetet ser jag som en av de vik-
tigaste kriminalpolitiska åtgärderna de närmast kom-
mande åren.