Fru talman! Lars Stjernkvist har frågat mig om jag
avser att vidta några åtgärder med anledning av en
ökad kommersialisering av vissa delar av idrottsrörel-
sen.
Jag delar den oro som Lars Stjernkvist ger uttryck
för i sin interpellation. Det stora kommersiella intres-
se som under senare år kommit att riktas mot elitidrot-
ten har kraftigt förändrat de ekonomiska förutsätt-
ningarna för idrottsutövandet. Resultatet har blivit att
utövare av idrotter med stort medialt intresse har fått
väsentligt bättre förutsättningar för såväl träning som
tävling än vad som gäller för utövare av andra idrot-
ter. Samtidigt som egenfinansieringen är viktig, kan
en alltför stor tilltro till de kommersiella krafterna
inom idrotten leda till en ensidig fokusering på elitni-
vån och de internationella resultaten.
Detta övervägande är en anledning till det beslut
som regeringen fattade den 24 oktober förra året om
att tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag
att se över målen för det statliga stödet till idrotten.
Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast den 31
december i år. Det är min uppfattning att staten lik-
som tidigare bör känna ett särskilt ansvar för bredd-
och motionsidrottens utveckling i Sverige. Det all-
männas insatser måste även fortsättningsvis ta sig
uttryck i att stödja barn- och ungdomsverksamheten
och det demokratiskt organiserade föreningslivet.
Goda förutsättningar för de ideellt arbetande ledarnas
värdefulla insatser för idrottens spridning i landet är
viktigt.
På samma sätt är det viktigt att idrottsrörelsen
själv noga funderar på hur man bäst genomför de
ambitiösa etiska målsättningar man har formulerat i
sina beslutande församlingar. Idrottsrörelsen måste ta
avstånd från den brist på etik som vissa ledare och
aktiva ger uttryck för genom skattebrott och annat
fiffel.
Idrottsrörelsens trovärdighet skapas av idrottsrö-
relsen självt. Det är min övertygelse att den kan mot-
verka dessa negativa krafter. Det är också den svens-
ka idrottsrörelsen som själv i form av en frivilligt
demokratiskt organiserad folkrörelse måste vidta de
nödvändiga åtgärderna.
Att pröva frågor som dessa ingår som jag tidigare
sagt i det uppdrag som den parlamentariska kommit-
tén har när det gäller utvärderingen av det statliga
stödet till idrotten. Det är enligt min mening inte rim-
ligt att allmänna bidrag lämnas till verksamheter som
motarbetar de grundläggande krav i samhället som
alla medborgare ställs inför.
Det är samtidigt viktigt att notera att denna mörka
bild inte speglar den stora bredden inom svensk id-
rott. Vi skall inte glömma bort den glädje och beund-
ran vi alla känner inför de framgångar och fantastiska
personliga insatser som ligger bakom många elitidrot-
tares prestationer. Det är angeläget att elitidrotten har
goda förutsättningar i Sverige. Regeringens uppslut-
ning bakom idrottsrörelsen och Stockholms kommun
för att få arrangera de olympiska sommarspelen i
Stockholm år 2004 är ett gott exempel på detta. Ett
olympiskt spel i Sverige kommer att bli en folkfest
som skapar mycket goda förutsättningar för såväl
idrott och näringsliv som för samhället i övrigt. Vi
måste våga anta den utmaningen.
Låt mig avslutningsvis säga till Lars Stjernkvist att
regeringen följer utvecklingen vad gäller avarterna till
följd av idrottens ökade kommersialisering nära och
är beredd att vidta nödvändiga åtgärder om så kom-
mer att behövas.