Fru talman! Kommunerna är med i sammanhanget,
och det är väldigt viktigt att de är det. Statens bidrag
direkt till idrottsrörelsen är knappt en halv miljard
kronor. Kommunernas bidrag är nio gånger mer, dvs.
fyra och en halv miljard i både direkta och indirekta
bidrag eller subventioner till rörelsen. Sammanlagt
omsluter idrottsrörelsen ca 12 miljarder kronor. Det
är egenintäkter, Bingolotto och en rad andra finansie-
ringskällor via sponsorer osv. Det är en ganska stor
verksamhet.
Sedan skall jag svara på frågan om statsstöd till
ideell verksamhet kontra att verksamheten går ihop.
Till den ideella verksamheten kan vi utan vidare ge
statsstöd. Det gör vi i dag, och det kan vi göra i mor-
gon. Är det så att man väljer associationsformen ak-
tiebolag för en verksamhet kommer det sannolikt att
vara så att det är förknippat med stora svårigheter,
eller kanske inte ens önskvärt, att ge några bidrag till
den typen av associationsform, dvs. aktiebolaget.
Vi vet att det inte heller går att hur som helst gå in
med subventioner i den typen av verksamhet. Det är
affärsdrivande verksamhet, och det finns regelverk för
detta. Går man ifrån den ideella karaktären lär det nog
vara så att det blir sådana komplikationer som kanske
gör det helt omöjligt att rikta några som helst bidrag
till den typen av verksamhet, oaktat att vinsterna går
till barn- och ungdomsverksamhet, utan vi får kon-
centrera oss på den ideella verksamheten.
Hur detta kommer att se ut och var det kommer att
sluta någonstans vet jag inte. Jag utgår från att utred-
ningen kommer att ta den här frågan som en av de
viktiga frågorna för att se hur idrottsrörelsen skall
finansieras i framtiden och vilka associationsformer
man kan välja, och sedan får man ta en hållning till
detta.
När det gäller frågan om det går att förena bolagi-
sering med ideellt arbete uttryckte jag mig kanske
otydligt. Som människa och individ ser jag det inte
som en bra väg att gå fram bolagiseringsvägen. Men
det är inte en fråga som jag kan lägga mig i, och jag
skall inte lägga mig i den. Däremot kan jag ha den
personliga hållningen, vad det nu kan ha för betydel-
se, att jag tycker att det är en fördel om vi kan slå vakt
om idrottsrörelsen som folkrörelse.
Det är en enorm styrka att ha folkrörelsen idrott.
Det är vår största folkrörelse. Den bör också förbli en
folkrörelse. Idealiteten är enorm i idrottsrörelsen.
Föräldrar och ledare ställer upp både morgnar och
kvällar, dagar och nätter, och gör en fantastisk insats i
socialt arbete, uppfostran och att skapa förebilder av
unga människor som finns i lokalplanet eller blir
stjärnor likt Pernilla Wiberg och Annika Sörenstam,
eller vad de nu heter.
Hela detta spektra är enormt viktigt. I allt väsent-
ligt har det sin grund i att väldigt många människor
har ställt upp och arbetat ideellt. Det är klart att man
går miste om något väldigt väsentligt om man för in
denna verksamhet i bolagsform. Där är vinstgenere-
ringen det väsentliga. Man har en affärsidé, att spela
fotboll så bra som möjligt eller ishockey så bra som
möjligt, och skall tjäna pengar på detta i företagsam-
heten. Det är som vilket annat aktiebolag som helst.
Jag ser också riskerna i att man knoppar av den
ideella verksamheten och ställer sig litet utanför den
demokratiska kontrollen. Aktiebolagsformen är bra på
att komma undan den demokratiska kontrollen, i den
mån det inte finns en lag att följa. Inflytandet över hur
man driver bolaget inom lagens gränser bestäms av
styrelsen. Så är det.