Fru talman! Det är positivt att Ola Karlsson tycker
att utvecklingen går åt rätt håll.
Jag har i min redovisning för kammaren pekat på
att detta är en oerhört stor förändring, och myndig-
heterna, både Försvarsmakten och Försvarets materi-
elverk, ska lära sig av erfarenheterna. Det är därför
glädjande och, hoppas jag, framgångsrikt att man nu
gör ett försök med en något annan försäljningsord-
ning.
Jag vill egentligen inte skapa någon ytterligare
konflikt med interpellanten, men jag vill fästa upp-
märksamheten vid - och det gjorde jag redan i dis-
kussionen här i kammaren - att det avgörande är
kravet på affärsmässighet. Det betyder att det är flera
olika faktorer som ska vägas in i ett slutligt resultat av
hela försäljningsverksamheten, ekonomiskt sett.
Vi bör naturligtvis hålla ögonen på att det blir en
bra konkurrens som kan leda till bra bruttointäkter för
staten, statsverket. Men vi måste också väga in kost-
naderna för verksamheten. I kostnaderna för att orga-
nisera avvecklingen ingår inte minst många civila
anställda som egentligen är omöjliga att ersätta, för
de har en sådan hög kunskap. Det handlar om kostna-
derna för själva försäljningen. Det handlar om möjli-
ga besparingar i förrådshyra och om ledtider m.m. Jag
kan nämna att vi på Försvarsdepartementet från För-
svarsmakten har fått uppgiften att förrådshyran för
enbart överskottsmaterielen uppgår till ca 2 miljoner
kronor om dagen.
Vad jag vill ha sagt med detta är: Ja, statsmakter-
na är intresserade av ett netto. Men bruttointäkter
frambragda genom en vettig konkurrens i det man
kan kalla för grossistledet ska vägas mot de kostnader
som statsverket har för att kunna leverera materielen
och för att kunna avveckla de kostnader man har för
förrådsverksamheten. I den meningen är vi självklart
intresserade av ett netto.