Fru talman! Jag vill ånyo betona att jag egentligen
inte vill gå in i någon större eller djupare kritisk dis-
kussion med interpellanten, för interpellanten är vän-
lig nog att peka på att myndigheterna tillgodoser
mycket av vad han är ute efter. Jag välkomnar den
verksamhet som myndigheterna har.
Jag vill ändå säga att jag förstår många männi-
skor, särskilt ute på landet naturligtvis, som har den
erfarenhet som Ola Karlsson nämner, nämligen hur
det går till vid auktioner när en gård ska byta ägare
eller när man lägger ned verksamheten och en massa
inventarier ska säljas. Det är klart att många, särskilt
på landsbygden och i landsorten, ser på det och tänker
att det väl kunde vara så också när det gäller försva-
rets materiel. Där finns traktorer, och där kanske kan
finnas en massa viktiga och bra saker som kan vara
nyttiga att ha. Samtidigt är det just där den stora
skillnaden ligger.
Det är sådana enorma volymer, och de är förråds-
ställda på ett helt annat sätt än på en gård. Materielen
är i princip förrådsställd, ursprungligen i mobiliser-
ingsförråd, och den ska tas därifrån. Därefter ska man
bedöma om den ska till insatsorganisationen, hem-
värnsförbanden, om den ska hamna hos någon av
dem som får materiel som gåvor osv., innan det slut-
ligen ska ske en bedömning av vad som ska kunna gå
till försäljning - dvs. till vad vi kan kalla för gross-
istledet. Allt detta kostar, och det kostar att ha perso-
nal som är anställd vid Försvarsmakten eller Materi-
elverket.
Jag hoppas att den här debatten, om den förs vida-
re till Dalarna eller andra delar av landet, kan leda till
att man inser att det inte riktigt går att överföra så
enkelt som Ola Karlsson vill göra gällande. Det är
enorma volymer, det är en systematik i valet av vem
som ska få materialen, och slutligen är det förenat
med stora kostnader att genomföra hela denna av-
vecklingsprocess.
Det hindrar ändå inte att jag välkomnar den ut-
veckling som myndigheterna nu har gått in för. Jag
kan nämna att mina medarbetare har sagt mig att det
den här gången - i början av maj - är fler som har
bjudit på det utbud som finns. Min förhoppning är att
det ska bli goda bruttointäkter, att det ska bli ett bra
netto för statsmakterna och, vilket är inte minst vik-
tigt, att allmänheten ska erbjudas nya möjligheter att
köpa av grossisterna, om vi kallar dem så. Jag hoppas
att därigenom den materiel som är lämplig för att
komma ut i det civila samhället också kommer ut.