Herr talman! Även jag har tagit del av de skrivelser som SKL har skickat till regeringen, både vad gäller den nämnda skrivelsen och den skrivelse som sedan berör läkemedelsförmånerna. Det är naturligtvis en problematisk situation man har. Men att gå in i någon sifferexercis i dag och att tala om hur eventuella stöd ska utformas är det för tidigt att göra i det här skedet.
En kommuns och ett landstings verksamhet har oerhört höga lönekostnader, och när man gör förändringar och effektiviseringar blir givetvis personal berörd. Det är ofrånkomligt. Så fungerar det. Men man får ändå lov att inse att en kommun och ett landsting inte är en förstelnad organisation, så att säga, utan det är en organisation som hela tiden förändras. Även den här sektorn måste hänga med i utvecklingen.
Jag var själv med i mitten av 90-talet. De åtgärder som vidtogs då var mycket jobbiga att genomföra. Samtidigt konstaterade vi efteråt att de skulle ha gjorts betydligt tidigare. Den här typen av kriser är ofta också ett reningsbad för våra kommuner och landsting. Man ställer sig frågor på ett tydligare sätt: Vad håller vi på med, och hur ska vi arbeta i framtiden?
Det är inte bara negativt.