Herr talman! Jag har läst i tidningen att i snitt har varje svenskt hushåll 80 000 kronor på banken. "I snitt" betyder inte varje svensk, utan när man tar fram sådana siffror har man tyvärr också räknat med miljardärerna i Sverige. Många människor har tyvärr inte de buffertar som Anna Lilliehöök hoppas på att man ska ha.
Det är naturligtvis viktigt att man försöker arbeta vidare på att människor ska ha en buffert, men nu är vi i en lågkonjunktur och människor har inte det. Oavsett om de har stora eller små inkomster lever många människor på marginalerna. Det man sparar till pensionen kan man tyvärr inte ta ut när man behöver det. De pengarna har man låst in till dess att man fyller 55, 60 eller 65.
Riksdagen, Riksgälden, Riksbanken och finansutskottet har kommit svenska banker till hjälp och undsättning. Tror inte Anna Lilliehöök som jag, att väldigt många människor anser att riksdagen rimligtvis borde tycka att kommunernas och landstingens ekonomi är lika angelägen? Väldigt många äldre, barn, sjuka eller ungdomar finns i deras verksamheter. Tror inte Anna Lilliehöök att många människor anser att det här är en minst lika viktig verksamhet för riksdagen att hjälpa till med och få att fungera?