Fru talman! Det har varit en intressant förmiddag här i kammaren. En sak är nämligen vad man säger. En helt annan sak är vad man gör. Det har vi verkligen fått erfara i dag.
Jag har ett minne av vad högern, de borgerliga partierna, sade under valrörelsen. De lovade oförändrad och förbättrad välfärd. Och det är välfärden vi nu har debatterat.
Vad har gjorts för välfärden, och vad görs? Hur tänker man satsa? Hur tänker man förbättra? I dag kan vi se att det är ingenting.
Det finns en lösning på allting. Det är skattelättnader, skattesänkningar. Man började med att ta bort förmögenhetsskatten. Man förändrade fastighetsskatten. De som är förmögna, de som har stora fantastiska villor, har gjort otroliga förtjänster på denna blå regering.
Jag mötte ett välbärgat par med en stor villa. De var så lyckliga, för de skulle få flera hundra tusen över i skatt. Det skulle de få över till att satsa på annat. De skulle renovera sin tennisbana. Det var härligt, tyckte de.
När jag möter mina arbetskamrater i barnomsorgen och i vården där jag har jobbat säger de någonting helt annat. De har problem. De har bekymmer. Deras pengar räcker inte till. De har haft visstidsarbete inom omsorgen. De har fått lämna det för att kommunerna inte har tillräckligt med pengar.
De visstidsanställda får gå ut i arbetslöshet. Då får de erfara vad som har hänt i och med de skattelättnader som gjordes för de förmögna och välbärgade, att a-kassan har försämrats, att de har svårt att klara sig på de ersättningar de får för dagen.
Detta innebär att kommunerna i dag känner av att socialbidragen ökar. Det står man här och förnekar. Man säger att kommunerna har en väldigt bra ekonomi. Men vi följer tv-programmen. Vi ser vad som händer. Socialbidragen ökar. Kommunernas och landstingens ekonomi försvåras. Men här i kammaren har vi i dag hört att det inte är några problem, och vi ska inte slösa pengar på kommunerna.
Så är det, och så ser den blå regeringen på det hela - vi ska inte slösa med det. Mot detta står alla dessa varsel. Det är varsel ute i näringslivet. Det är varsel på väldigt många arbetsplatser. Då gör man en neddragning av produktionen. Det följer på vartannat, att man har minskad arbetskraft och minskad produktion.
Fru talman! I välfärden kan man inte dra ned på produktionen, för våra barn, skolan, våra gamla, våra sjuka behöver den välfärd som vi har byggt i landet. Men vi minskar på personal. Vi ser att det kommer varsel på varsel. Vi ser att visstidsanställda får lämna sina jobb, och vi ser att det blir kärvare för den personal som är kvar.
Kristdemokraternas representant sade också att det är illavarslande, för då bränner den personal som är kvar ut sig och mår dåligt. Och de blir kanske sjukskrivna på köpet.
En neddragning av produktionen är alltså inte möjlig i välfärden. Men vad händer då med kvaliteten? Vad händer med kvaliteten när vi minskar antalet anställda?
Svaret i alla lägen är skattesänkningar. Nu får vi mer i plånboken. Det blir ännu mer efter den 1 januari att handla för. Men det gäller bara oss som har arbete.
De som nu är oroliga och har varsel hängande över sig och de som hade en visstidsanställning som de redan har fått lämna har inga skattelättnader att se fram emot. De har kanske inte någon speciellt trevlig jul att se fram emot.
Är man utan arbete under en lång tid blir det socialbidrag. Då kommer det här fantastiska namnet utanförskap, som skulle bekämpas under valrörelsen. Den stora parollen var att utanförskapet skulle minska. Vi ser nu att utanförskapet ökar, och mot det här utanförskapet står renoveringen av tennisbanan. Det är de motpoler vi har i dagens politik.
Vi från Socialdemokraterna vill satsa. Vi vill ha en bra välfärd. Det har vi alltid velat. Vi tycker att det är viktigt att vi har en välfärd som tar hand om barnen, som tar hand om de gamla, som tar hand om de sjuka. Därför vill jag verkligen trycka på det som har framförts från oppositionens sida och yrka bifall till den reservation vi har.
Jag önskar att det vore en annan majoritet i Sverige i dag. Jag önskar att det vore julklappen, att vi kunde se att vi fick en majoritet som skulle satsa på välfärden och att vi fick ett socialdemokratiskt styre. Jag ser verkligen fram emot valet 2010.
(Applåder)