Herr talman! Bakgrunden till den här
interpellationen är också en motion som jag har lagt
under den allmänna motionstiden.
Skarven har utvecklats i Sverige precis på det sätt
som Margareta Winberg säger. Det finns i dag
ungefär 43 kolonier. Två tredjedelar av dessa ligger i
Kalmar län, i Kalmarsund närmare bestämt. Det finns
också spridda kolonier ända upp till Hälsingland. Det
börjar också finnas skarv i de stora insjöarna.
Skarven finns med på den s.k. röda listan över
hotade och sällsynta ryggradsdjur. Den återfinns i
hotkategori 4, vilket betyder att den klassas som
hänsynskrävande.
Det är riktigt att skarven lever på fisk. Det har
diskuterats mycket vilket typ av fisk som skarven
lever på. De undersökningar som är gjorda tyder på
att det är fisk som är 10-25 cm. Det är egentligen
alltså inte den fisk som yrkesfisket är ute efter.
Man kan också fundera över varför skarven ökar
så mycket i Östersjön i dag. Ett av skälen kanske kan
vara det vi tidigare har diskuterat i dag, nämligen att
vi har en övergödning av Östersjön. Det gynnar
småfisken. Vi kan se att vi har allt större populationer
av det som vi ibland kallar skräpfisk. Det är kanske
just skälet till att skarven ökar. Mattillgången börjar
bli större.
Skarven är en flyttfågel och flyttar till Medelhavet
och återkommer till Sverige i februari om vädret
tillåter. Den häckar i kolonier, ibland på öar. Man kan
se att dessa öar påverkas ganska mycket av skarvens
häckning.
I Kalmarsund har alltså länsstyrelsen beslutat om
skyddsjakt på skarv. Det beslut som fanns tidigare har
ändrats i februari, men förändringarna är marginella
och snarare till det sämre. Man har slagit fast att jakt
får förekomma inom naturreservat och
fågelskyddsområden. Man har lagt till att man även
får jaga storskarv. Man säger att numera får den jakt
som bedrivs mellan den 11 april och den 20 augusti
endast bedrivas av yrkesfiskare. Det är ett steg på väg
åt rätt håll.
Den här jakten är ganska osmaklig. Jag har svårt
att förstå att många kallar det jakt. Jag skulle vilja
kalla det något annat. Man skär ner boträd och
spränger. Det står t.o.m. i länsstyrelsens beslut att
man förordar äggprickning. Jag har svårt att kalla
äggprickning för jakt. Det står tydligt så.
Länsstyrelsen rekommenderar att jakt i kolonierna i
första hand bedrivs i form av äggprickning.
I EU:s fågeldirektiv står det mycket klart och
tydligt att det skall vara skydd för ägg och ungar. Det
skall inte vara tillåtet att avsiktligt förstöra eller skada
deras bon eller ägg och bortföra deras bon.
Den här typen av känslomässigt rovdjurshat skall
vi inte ha i Sverige. Vi har tillräckligt mycket kunskap
i dag för att kunna bedöma vilken typ av jakt vi skall
ha. Jag ser inte detta som jakt. Jag ser det som ett sätt
att utrota en art.
När det gäller jakten som finns i Kalmar län säger
man ingenting om vart skyddsjakten skall leda, hur
mycket populationen skall reduceras eller vilken
ambition man har. Det står t.ex. i motiveringen att
man vill att jägarna skall inrapportera hur många ägg
som prickas. Man säger sig veta att det finns ett stort
mörkertal. Är ambitionen att skarven skall utrotas?
Skall skyddsjakten leda till det?
I EU:s fågeldirektiv står mycket klart och tydligt
att om man inför skyddsjakt skall det göras efter det
att man har bedömt om det finns andra möjligheter
eller någon annan lämplig lösning. Jag har inte
någonstans kunnat hitta om Länsstyrelsen i Kalmar
har tittat på om det finns någon annan lämplig
lösning. Den skyddsjakt som bedrivs måste ha ett mål.
Det målet saknas helt.
Många fågelskådare, biologer och andra anser att
de inte får vara med och diskutera detta. Detta är en
fråga som hittills har hanterats explicit av jägarna och
jägarorganisationerna. Faktum är att det inte någon
gång i debatten har framkommit någonting som visar
att skarven orsakar allvarliga skador på fisket. Av
vilket skäl har vi skyddsjakten? Har vi bestämt oss för
att skarven skall utrotas ur Sverige? Vad är målet med
skyddsjakten?
Vi måste få en seriös diskussion runt jakt av olika
arter. I det här fallet anser jag att det inte finns någon
sådan. Vi har inte tittat på vad målet och syftet är med
skyddsjakten på skarv. Vi vet inte varför skarven har
ökat så mycket.
Det är kanske så att ökningen av skarv är en
indikator på att vi borde titta på andra faktorer i
Östersjön och att vi har en miljöstörning där. Men
innan vi vet svaret på dessa frågor bör vi inte ha en
jakt som är utformad på det här sättet.