Herr talman! Låt mig först säga att ökningen av
skarven har varit mycket stor, framför allt inom
Kalmar län, under de senaste åren. Det är så som Carl
G Nilsson säger att Naturvårdsverket överväger -
man har inte beslutat det ännu - att ta bort skarven
från listan över hänsynskrävande arter, den s.k. röda
listan. Det är den lista över hotade arter som
Naturvårdsverket reviderar med några års mellanrum.
Det är det ena.
Det andra är att den förändrade jaktförordningen
träder i kraft den 15 juni. Bestämmelserna om
skyddsjakt innebär att sådan jakt får medges om det
inte finns någon annan lämplig lösning för att
förhindra bl.a. allvarlig skada på fisket. Länsstyrelsen
kommer också i fortsättningen att kunna fatta beslut
om sådan skyddsjakt. I det här fallet rör det sig om
allvarlig skada på fisket.
Det är, Gudrun Lindvall, inte alls fråga om att
utrota denna fågel. Det är ett försök att balansera de
olika intressen som vi vet finns. Det finns 11 000
häckande par i Sverige och officiellt skjuts det 1 000-
2 000 skarvar per år. Men vi vet också - och det har
vi sett bilder av i TV - att det ofta förekommer illegal
jakt och boförstörelse. Man misstänker på goda
grunder att antalet förstörda ägg och dödade ungar
överstiger det antal fåglar som skjuts vid illegal jakt.
Det betyder alltså att skarven är väldigt illa tåld av
yrkesfiskarna, vilket vi har kunnat se olika -
otrevliga, tycker jag - uttryck för i TV. Därför måste
man försöka att hitta en lösning som kan vara något så
när tillfredsställande för de olika intressena. Det är
det som jag har försökt att göra.
Gudrun Lindvall tog upp frågan om fågeldirektivet
som innebär att man skall skydda ägg och ungar. Det
finns också undantag, t.ex. när det gäller äggprickning
som man kanske kan dra litet på munnen åt, men det
är ett otrevligt sätt. Man kan emellertid fråga sig
vilket som är bäst, att pricka äggen eller att döda de
presumtiva föräldrarna.