Herr talman! Jag är glad att vi är överens om att
den här jakten är osmaklig. Det har alltså förekommit
avarter där man har lagt ut sprängmedel. Man har
bedrivit en jakt som jag inte tycker skall få
förekomma i Sverige. Vi har protesterat mycket
skarpt mot Frankrike där man har jagat stare på
samma sätt. Jakt skall inte vara att urskillningslöst
spränga fåglar, att ge sig på boplatser, att hugga ner
boträd, att döda ungar och att pricka ägg. Jag tycker
inte att det är jakt. Jag önskar att vi kan vara överens
om det, därför att då kan vi komma en bra bit på väg i
diskussionerna. Det är avarterna och de uttryck som
skarvjakten har tagit sig som gör att denna jakt har
väckt en stor anstöt och som gör att vi som är
naturintresserade, och framför allt ornitologerna,
anser att detta är en typ av fågeljakt som inte skall få
förekomma i Sverige. Kan vi komma så långt,
jordbruksministern, då har vi kommit en bra bit på
väg.
Sedan är jag mycket skeptisk till att det står i ett
beslut att det skall få förekomma jakt på klippor,
holmar och skär som inte hör till något hemman. Då
uppmuntrar man ju den här typen av smutsig jakt.
På Länsstyrelsen i Kalmar län säger man att den
motivering som fanns i det tidigare beslutet i Kalmar
län fortfarande gäller. Man skriver: "Rapporter om
skyddsjakt i form av prickning av ägg saknas. Enligt
vad länsstyrelsen erfar finns uppgifter som tyder på
att jakt under 1994 förekommit i större omfattning än
vad som redovisats. En förutsättning för att
länsstyrelsen i fortsättningen skall kunna medge
skyddsjakt, är att Sverige gentemot EU på ett
tillfredsställande sätt kan redovisa hur denna jakt
bedrivs samt jaktens inverkan på beståndets storlek.
Om länsstyrelsen som ansvarig myndighet inte kan
förlita sig på den redovisning av jakten som sker, kan
det omöjliggöra en fortsatt skyddsjakt." Det här
handlade om jakt 1994.
Trots detta fortsätter man att ge tillstånd för
skyddsjakt. På en sådan lös grund skall vi inte ha
några skyddsjakter i Sverige. Man måste i alla fall
veta vad man gör och vad förra årets skyddsjakter har
fått för effekter innan man tillåter en jakt som vi
kanske kan enas om är en smutsig jakt. Den typen av
diskussion som förs när det gäller skarv kunde man
höra för 20-30 år sedan när det gällde de stora
rovdjuren. Diskussionen baseras mycket mindre på
biologiska fakta och vördnad för naturen än på någon
sorts primitivt hat som jag inte tycker skall få
förekomma i jaktsammanhang.
Men kan vi i dag komma så långt att vi kan ena
oss om att den typ av jakt som förekommer på skarv -
det handlar alltså om boplundringar, äggprickningar,
sprängningar osv. - skall bort, då har vi kommit en
bra bit på väg. Sedan hoppas jag också att vi kan
komma så långt att vi i fortsättningen funderar på vart
vi vill komma med skyddsjakten. Hur stor del av
beståndet skall skattas? Vad vill vi? De som har varit
mest högljudda i den här debatten, det har varit
jägarna, inte fiskarna.