Herr talman! Gudrun Lindvall har frågat mig om
jag är beredd att dels upphäva det beslut som
Länsstyrelsen i Kalmar län fattade den 16 december
1994 om skyddsjakt på skarv, dels tillsätta en
utredning med representanter från såväl fisket som
naturvården med uppgift att utreda hur problem
mellan människa och skarv skall kunna lösas, dels se
till att Sverige följer EU:s fågeldirektiv.
I Sverige utrotades skarven som häckande fågel
under 1800-talet. Den återkom under 1940-talet och
ökade mycket kraftigt i antal från 1980-talet. I
förhållande till andra fågelbestånd har skarven ökat i
antal på ett exceptionellt sätt under senare år. Antalet
häckande par uppgår till minst 11 000. Störst har
ökningen varit i Kalmar län.
Ökningen av skarvbeståndet medför konflikter
med yrkesfisket. För jakt på skarv har det därför gällt
en lång allmän jakttid, från den 21 augusti till den
sista februari. Länsstyrelserna i vissa län har även
beslutat om skyddsjakt under andra tider för att
skadorna för yrkesfisket skall hållas på en acceptabel
nivå.
Ett sådant beslut om skyddsjakt togs av
Länsstyrelsen i Kalmar län den 16 december 1994.
Gudrun Lindvall frågar nu om jag är beredd att
upphäva det beslutet.
Som Gudrun Lindvall säkert vet är jag som
statsråd förhindrad att uttala mig om myndigheternas
beslut i enskilda ärenden. Än mindre har jag rätt att
upphäva sådana beslut.
Jag kan emellertid upplysa Gudrun Lindvall om
att det aktuella länsstyrelsebeslutet är upphävt,
eftersom det överklagats till Naturvårdsverket.
Numera regleras skyddsjakt på skarv i Kalmar län
genom ett länsstyrelsebeslut från den 16 februari
1995. Beslutet innebär att skyddsjakt på skarv får
bedrivas i länets kustkommuner under tiden den första
mars till den 10 april. Den som har yrkesfiskelicens
får vidare bedriva skyddsjakt inom 200 meter från
fasta fiskeredskap under tiden den 11 april till den 20
augusti. Tillstånden gäller tre år.
Länsstyrelsen konstaterar dock i sitt beslut att
Sveriges medlemskap i EU kan medföra att beslutet
kan komma att ändras.
Det är omdiskuterat vilken inverkan skarven har
på yrkesfisket. En del undersökningar tyder på att
skarven äter den fisk som finns att tillgå.
Yrkesfiskarna anser att den främst tar matfisken. Helt
klart är emellertid att skarven skadar och äter fisk i
fiskeredskap. Det innebär ett inkomstbortfall och ett
merarbete för fiskaren. Till detta kommer att många
skarvar fastnar i fiskeredskapen och drunknar. Även
detta medför merarbete för fiskaren.
Naturvårdsverket har vid olika tillfällen diskuterat
problemen med de berörda intressena. Ett resultat av
det arbetet har blivit att forskning har påbörjats för att
öka kunskapen om skarven och dess inverkan på
fiskbestånden. Forskningen startade förra året och
bedrivs med medel från Naturvårdsverket och
Fiskeriverket. Projektet avses pågå under fyra år och
skall bl.a. ge svar på frågor om skarvens effekter på
yrkesfisket och hur skadorna kan begränsas. Mot
bakgrund av vad jag nu har sagt anser jag inte att det
behövs någon av regeringen tillsatt utredning för att
utreda hur problemet mellan människa och skarv skall
kunna lösas.
Jag anser självfallet att Sverige som medlem i EU
skall följa samtliga EU:s direktiv. Jaktförordningen
ändrades nyligen av just det skälet. Ändringarna
innebär bl.a. att den allmänna jakttiden för skarv togs
bort. Skyddsjakt får tillåtas för att förhindra allvarlig
skada på bl.a. fiske om det inte finns någon annan
lämplig lösning.