Herr talman! Den här informationen om Östen
Undén tyckte jag var utomordentligt intressant. När
man tar del av debatten från 1959 och
Neutralitetspolitikkommissionens analys av den
sammantaget med det vi nu har fått veta om
Wedénaffären, framstår det mycket klart hur den
här passusen har tillkommit. Det styrker den känsla
man får bara genom att läsa dokumenten, nämligen
att det fanns en mycket bestämd avsikt med att
uttrycka saken på ett så kategoriskt sätt. Det skilde
sig avsevärt från vad riksdagen hade fastslagit i
olika dokument. Det var en betydande skillnad
mellan denna mycket rigida inställning och de
uttalanden riksdagen hade gjort tidigare. Den
användes i debatten på ett mycket bestämt sätt och
på precis samma sätt som återfinns i Wedénaffären.
Jag tycker att det var utomordentligt intressant att
få det fastlagt.
Man kan fråga sig vad vi skall göra åt det här i
framtiden. Jag är övertygad om att det finns lägen
där en hemligstämpel är fullkomligt naturlig och
befogad. I sådana lägen bör man dock nyansera
budskapet i de öppna samtal man ändå skall föra.
Jag håller med statsministern om att vi ändå skall
kunna diskutera dessa frågor på ett så korrekt sätt
som möjligt. I så fall tycker jag att principen bättre
tiga än illa tala skall gälla. Det är en självklarhet att
lögnen aldrig skall få vinna insteg i parlamentet. Jag
frågade också statsministern om han hade några lik
i garderoben. Han svarade inte på den frågan, men
han skall få en chans till.