Fru talman! Siw Persson tog upp en rad frågor av
största intresse med tanke på de svårigheter som poli-
sen onekligen befinner sig i. Det har inte bara att göra
med att den omorganisation pågått under en ganska
lång tid och som skall skapa en struktur som skall
göra det möjligt för polisen att bedriva ett bra arbete.
Det har också att göra med de svårigheter som finns
internt inom polisen och som har blivit på ett grund-
ligt sätt belysta i bl.a. Riksrevisionsverkets rapport.
Siw Persson pekar på några problem, t.ex. avsak-
nad av en dialog på lägre nivå, av en förankring av de
beslut som fattas, av en beredning av beslut så att de
som är berörda blir delaktiga. Där finns det mycket att
önska av utvecklingen. Det har också att göra med det
som Riksrevisionsverket har tagit upp, bl.a. att chefs-
rollen är svagt utvecklad inom Polisen, arbetsgivar-
funktionen som sådan, att resultatkulturen inte ge-
nomsyrar alla nivåer inom organisationen. Sedan har
man detta med den komplexa styrstrukturen och det
otydliga ansvarsförhållandet. Sådant främjar inte en
bra dialog, ett gemensamt beslutsfattande och ett
ändamålsenligt arbetssätt.
En av de viktigaste sakerna som pågår inom Poli-
sen är att man kräver något slags redovisning av vad
de olika insatserna har lett till. Det är ett krav som
varje enskild polisman har rätt att ställa, att få veta om
det arbete som man ibland under stora påfrestningar
utför också leder till något resultat. Även vi politiker,
som företräder allmänhetens intressen, har behov av
att veta att de resurser som anslås, de direktiv och
regler som skrivs leder till de resultat som vi utlovar
till medborgarna. Här finns det oerhört mycket kvar
att göra för att vi skall få det underlag som behövs för
en vidareutveckling av Polisens insatser.
Angående det lokala inflytandet över Polisen delar
jag Siw Perssons uppfattning, att det är viktigt att det
finns ett sådant - det var därför som det infördes
polisstyrelser och polisnämnder. Det fungerar inte väl
som det är i dag. Det är därför som denna översyn
skall göras. Det kommer direktiv inom kort, och en
utredning skall tillsättas. Jag är övertygad om att de
som utses till denna utredning kommer att ha en kri-
tisk inställning och en hög ambition när det gäller att
säkerställa en bra styrorganisation.
Hur kritiska får poliser vara mot det som sker?
Det är oerhört viktigt att polisen själv är med i debat-
ten. Vad som är litet tråkigt när jag är ute och reser
och träffar poliser är att de har mycket att säga, men
att de inte har riktigt bra former för det. Man är ovan
att över huvud taget debattera sin egen verksamhet.
Det leder till överdrifter och till konflikter som inte är
konstruktiva. Jag tror att man har lång väg att gå för
att själv vara den som leder debatten om sin verksam-
het. Jag tycker att det är poliser på alla nivåer som
skall leda den debatten. Att man upplever att man inte
får säga vad man tycker är nog ett resultat av en out-
vecklad förmåga att föra en konstruktiv debatt. Det är
självfallet så att i det här landet är det inte någon som
har munkavel, men en del kan känna att de inte har ett
utrymme, forum eller en form för att uttrycka sin
uppfattning.
Det har sagts att poliser inte tycker att de får stöd
vid all kritik. Då vill jag ändå erinra om att det är en
ganska ny situation att Polisen får kritik. Polisen är
nog den inrättning i samhället som dessvärre har varit
utsatt för alltför liten insyn. Innan det fanns lekmän
som deltog i nämnder och styrelser fanns det ingen
konstruktiv, kunnig kritik mot Polisen. Kritiken av
Polisen skall inte vara okunnig och massmedialt styrd
- dessutom ofta obefogad - brukar det visa sig i ef-
terhand. Det skall vara en konstruktiv reellt baserad
kritik. Det är kanske en ovana att vi har en sådan.
RRV-rapporten var säkerligen en nästan chockartad
läsning för många av dem som arbetar inom Polisen.