Fru talman! Jag vill börja med att vända mig till
Siw Persson och tacka henne för initiativet till denna
interpellation vad gäller polisväsendet. Även jag,
liksom Siw Persson, har varit ute en hel del på fältet
och besökt både polisledning, poliser och civilanställ-
da. Skall man sammanfatta läget med ett enda ord vill
jag nog påstå att det råder en stor uppgivenhet hos
polisen i dag.
Polisväsendet har varit föremål för omorganisatio-
ner gång på gång under flera år. Massor av tid och
energi har lagts ned på detta på bekostnad av verk-
samhetsarbetet. För att återskapa förtroendet hos
poliskårens medarbetare krävs kraftfulla tag både från
justitieministern och inte minst från Rikspolisstyrelsen
och dess chef.
Siw Persson påpekar att hälsotillståndet inom po-
lisväsendet är långt ifrån gott, och det vill jag in-
stämma i. Arbetssituationen blir självklart som den
blir när regeringen gång på gång genom sina budgetar
gjort besparingar. Nu helt plötsligt vill regeringen
tillskjuta medel till polisväsendet. Självklart välkom-
nar vi moderater dessa pengar, men det räcker inte. Vi
behöver ännu mer pengar till den här verksamheten.
Det som kommit i kläm ute på fältet är främst ut-
redningssidan och inte minst utryckningsverksamhe-
ten. Många människor som är i behov av polishjälp
bryr sig inte om vad det är för typ av polis som kom-
mer, utan de vill bara att det kommer en polis när de
behöver den hjälpen. Det är detta det är fråga om.
Vi har genom massmedier fått ta del av mängder
av exempel på att poliser inte kunnat rycka ut av olika
organisatoriska anledningar. Det är faktiskt bekläm-
mande att behöva stå här i Sveriges riksdag och bara
konstatera hur verkligheten ser ut i olika delar av
landet.
Det är inte rätt mot medborgarna att tillgänglighe-
ten försämras och att man på en hel del ställen tvingas
till att ha nattstängda polisstationer. Anser justitiemi-
nister Laila Freivalds själv att det är försvarbart?
Oron hos människorna är stor, så pass stor att en-
skilda människor tar saken i egna händer genom olika
bevakningsinsatser. Är det så vi skall ha det i vårt
samhälle, att medborgarna själva måste se till att bli
trygga, eller skall oron behöva utmynna i att enskilda
samhällsmedborgare startar namninsamlingar för att
visa sitt missnöje och sin oro?
Med anledning av detta har jag blivit ombedd att
överlämna här i kammaren en namninsamling bestå-
ende av 6 500 namn till justitieministern. Den är från
två enskilda personer, den ena Viviann Persson och
den andra hennes dotter Gunilla Nilsson, från Örkel-
ljunga. Jag vill framföra deras önskemål, det som var
avsikten med namninsamlingen, att öka resurserna till
polisen. Jag skall be att få överlämna den.