Fru ålderspresident! Jag tackar finansministern för föredragningen.
Jag tänkte uppehålla mig lite grann vid den stärkta köpkraft som finansministern var stolt över i sitt anförande. I vanliga ordalag skulle man kunna säga att hon därmed är stolt över att ha sänkt skatten för rika.
Det är egentligen inget konstigt med det. Det är klassisk moderat ekonomisk politik. Men bara därför är det ju inte en effektiv konjunkturpolitik. En bättre konjunkturpolitik hade varit att satsa på investeringar, till exempel i den gröna omställningen. Då hade vi också kommit längre när det gäller sänkta utsläpp och att klara Sveriges utsläppsmål. Det hade varit en bra näringslivspolitik som hade gett våra företag större kraft och framtidstro att göra omställningen. I stället har den här regeringen lyckats få företagen att bli oroliga för om deras satsningar och de stora investeringar de gjort hittills har varit fel. Det är otroligt oroväckande.
När det gäller offentlig konsumtion vet vi att vården fortfarande går på knäna. Ja, inflationen är besegrad - inte tack vare finansministern utan därför att hela världsekonomin har satt emot och lyckats få ned inflationen. Sveriges kurva följer väldigt väl den för hela Europaområdet.
Det är också en bättre konjunkturpolitik att satsa på dem som har minst. När man sänker skatten för människor som har mycket och inte saknar det allra mest nödvändiga sparar de oftast, medan andra handlar för de pengarna.
Det är också lite oroväckande hur regeringen ser på flit. Det är tydligen viktigare att höginkomsttagare är flitiga än att de som tjänar lite är det, för de har ju inte fått ta del av skattesänkningarna - eller 9 kronor i månaden har vissa fått.
Varför ska vissas flit löna sig mer än andras flit? Det skulle jag vilja fråga finansministern.