Fru ålderspresident! Det är ändå intressant att höra finansministern kverulera om olika skattenivåer och så vidare samt stolt framhålla att hon har varit med och sänkt skatten många gånger. Om jag säger så här: Det kanske egentligen inte är skattesänkningarna i sig som är det största problemet utan vilken omvärld vi befinner oss i - hur situationen ser ut.
Om vi hade en välfärd utan köer där alla människor fick den vård de behöver när de behöver den, om alla elever klarade sin skolgång och om vi hade tillräckligt med lärare och förskolepedagoger - människor som vill och orkar stanna kvar i välfärdsyrkena - skulle vi ju ha haft en helt annan situation. Men det här handlar om pengar som man hade kunnat satsa på gemensam välfärd och på ett starkare Sverige framåt snarare än på att fler människor ska kunna öka sina förmögenheter på banken.
Det handlar också om att det är en bättre konjunkturpolitik att satsa på dem som har minst, på offentlig verksamhet och på investeringar för framtiden. På den punkten försöker finansministern kollra bort oss genom sin skattekverulans.
Jag skulle även vilja fråga finansministern om det här med att skuldsätta framtida generationer, någonting som Elisabeth Svantesson från talarstolen anklagade Miljöpartiet för att vilja göra. Det måste ändå vara skillnad på vad man gör med pengarna - vad man investerar i.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2025 - Rambeslutet
Att investera i ett hus som skyddar mot väder och vind och ger en egen härd, som vi vet är guld värd, och att ge sina barn trygghet och en bra uppväxt måste väl vara bättre än att fortsätta bo kvar i en lerhydda. Vi bygger ju en framtid tillsammans, och därför måste det vara möjligt att göra framtidsinvesteringar. Eller ska vi fortsätta att befinna oss där vi är och inte våga satsa?
Finansministern måste väl ändå se skillnaderna mellan de här två delarna.