Fru talman! Jag har anmält mig till debatten därför
att jag är från en gammal varvsstad - Uddevalla - för
att jag är intresserad av dessa frågor och för att jag är
motionär och har fått en motion bifallen av riksdagen,
men också för att frågan inte bara rör gamla varvsstä-
der. Frågan rör inte bara varvsindustrin. Den rör
återindustrialiseringen av Sverige i större mening,
med tanke på den stora underleverantörsindustri som
finns. Det är en industripolitisk fråga som är av större
bredd och inte bara gäller varvsindustrin.
Jag kan gratulera nuvarande näringsministern för
att ha lyckats bättre än den tidigare med att följa riks-
dagens beslut - de beslut som nu finns på framsidan
av riksdagsskrivelserna. Det är bra det. Men man kan,
som tidigare talare var inne på, ha funderingar kring
de dokument som finns i Näringsdepartementets skri-
velse. Jag delar tidigare talares uppfattning. I den
motion jag skrev och fick bifallen står det uttryckligen
att vi skall arbeta för att få bort subventionerna, för de
skadar den långsiktiga produktivitetsutvecklingen.
Man bör i det här sammanhanget ta upp det som
står skrivet om varvsfrågor i Näringsdepartementets
bilaga 13 till budgetpropositionen. Det sägs att flerta-
let länder undertecknat överenskommelsen. Som jag
tolkar det, Sten Andersson, tror jag att det är Italien,
Frankrike och Spanien som inte undertecknat avtalet.
De kontakter jag har i branschen misstänker att dessa
tre länder icke kommer att avveckla sina subventio-
ner. Då uppfylls inte det villkor som är ställt i avtalet
och som är en förutsättning för att man skall uppnå
konkurrensneutraliteten. Då faller avtalet. Är mina
farhågor sanna, och det tror jag att de är, haltar stats-
rådets svar i denna interpellationsdebatt.
Näringsdepartementet hänvisar till NUTEK:s ut-
redning. Man pratar om underleverantörer - de som
jag inledde med att tala om - och menar att de är
inriktade på utlandet osv. Ja, tro skråen det! Den
svenska varvsindustrin är ju i princip, med några
undantag, borta. Vad skulle de annars vara inriktade
på? Det är ju givet. Det är ett slags cirkelresonemang.
Jag tror att vi fortfarande har bra underleverantö-
rer. Det är inte bara en fråga om kuststäder och gamla
varvsstäder. Vi har Kamewa i Kristinehamn, som gör
ställbara propellrar av världsklass. Vi har Hägglunds
kran uppe i Örnsköldsvik. Det är en stor fråga som rör
hela Sveriges industripolitik och inte bara några
gamla varvsorter eller de existerande varven. Det är
en fråga av bredd.
Jag tror att det viktiga är att vi nu skall ge kredit-
stöd. Det kan vara bra. Det kan vara bättre än ett di-
rektstöd, eftersom departementet nu har sagt att det
skall gälla under tolv år i stället för, som man tidigare
resonerat om, åtta år. Ett kreditstöd under tolv år kan
vara oerhört effektivt om räntenivån är den rätta. Här
kan vi komma in med en form av subvention; det är
riktigt. Det är detta kreditgarantin indirekt handlar
om.
Det är så det har varit i Danmark och Norge. Man
har givit en smygsubvention via kreditgarantin. Alla i
branschen vet om att det är så norrmännen och dans-
karna gör för att stödja sina varv. De har en rad andra
finurliga metoder i Danmark och Norge som inte
konteras in på det direkta stödet och subventionssidan.
De har oerhörda kreditstöd och likviditetsstöd i Dan-
mark. Man har tullgottgörelse i Norge. De har varit
oerhört fiffiga i våra konkurrentländer, och därför har
de starka stabila varvsindustrier som ger sysselsätt-
ning.
Jag har ont om tid men jag vill fråga näringsminis-
tern följande: Nivån, 300 miljoner, är bra och rimligt
avpassad för de existerande varven som ofta tar in
order på 75-100 miljoner kronor, eller kanske 50
miljoner kronor. Det är bra. Men vi har ju kapacitet
och kan expandera för att bygga större fartyg. I t.ex.
Landskrona, på Bruces, kan man expandera. Vi har
existerande kapacitet i Göteborg. Vi kan bygga ton-
nage på orderstockar mellan 400 och 500 miljoner -
ro-ro-färjor osv. De byggs redan nu delvis på dessa
varv i samarbete med andra varvsnationer, som Nor-
ge.
Jag tror att nivån är något för låg, men det är klart
att 300 miljoner är bättre än ingenting. Nivån behöver
justeras upp för att möjliggöra den expansion som är
möjlig med tanke på det oerhört stora kunnande som
finns i Sverige.
Jag är framför allt kritisk på två punkter. Det gäl-
ler nivån - de 300 miljonerna - samt räntan. Den sägs
det ingenting om i handlingen. Den frågan kan riks-
dagens utskott arbeta vidare med. Regeringen har lagt
fram sin proposition. Nu kan riksdagens utskott arbeta
med frågan om räntenivåerna och ge sina synpunkter
på dem. Det kan vara en hjälp för ministern när han
skall fullfölja förslagen.