Fru talman! Hur mycket kan man lita på interna-
tionella överenskommelser? Det är naturligtvis en
viktig fråga. Men som framgått av denna diskussion
och som framgår av den situation vi befinner oss i är
det den vägen vi kan komma framåt - ingen annan.
Just på grund av att det ser ut som det gör är interna-
tionella överenskommelser det enda vi kan ha.
Sveriges utgångspunkt är att stater som ansluter
sig till internationella överenskommelser också upp-
fyller de krav som ställs i dessa överenskommelser.
Det har varit gissningslek rörande vilka länder
som inte undertecknade överenskommelsen i decem-
ber. Inget av de förslag som kom var korrekt. Alla
EU:s medlemsstater har t.ex. undertecknat via kom-
missionen. Frankrike finns med bland dem som har
undertecknat, och likadant Spanien och de andra län-
der som nämndes. De två länder som inte underteck-
nade var Japan och Korea.
Skälen som anfördes därifrån - som vi inte har
något som helst skäl att ifrågasätta - var att deras
konstitutionella rutiner, med godkännande från ärade
församlingar av denna karaktär, fordrade att man
skulle hem och ordna detta innan man kunde under-
teckna.
Vi tror att överenskommelsen kommer att gå i
kraft, men - och det finns ett viktigt men - det är
utomordentligt angeläget att vi sitter stilla i båten nu,
om bilden tillåts. Det var någon annan som "gick i
hamn" här förut, så då må jag väl tala om "båten".
Om nu någon av dem som är med i överenskommel-
sen sätter i gång och gör saker som inte är förenliga
med denna äventyras alltihopa.
Jag delar fullständigt den uppfattning som olika
personer har givit uttryck för, nämligen att det gynnar
svenskt näringsliv om vi blir av med subventionerna.
Till Sten Andersson vill jag på den punkten säga att vi
är fullständigt överens om att en katt är en katt. Vad
vi däremot inte är överens om är att kreditgarantier av
denna karaktär skulle vara subventioner. I varje fall är
det inte subventioner i den mening som det talas om i
överenskommelsen, där den typen av subventioner
förbjuds. Denna typ av kreditgarantier är fullständigt
glasklart i överensstämmelse med OECD-
överenskommelsen. Vi är angelägna om att uppfylla
överenskommelsen bl.a. av de skäl jag nämnde.
Jag vill till Lars Bäckström säga att det är alldeles
riktigt att frågan har mycket med underleverantörer
att göra. Jag kan inte se något ont i att svenska under-
leverantörer har möjlighet att leverera produkter på en
internationell marknad. Det är tvärtom ganska bra att
de kan göra det. Med tanke på de ansträngningar som
Sverige över huvud taget gör för att bidra till att inter-
nationalisera sin handeln är det viktigt att vi gör oss
gällande på den internationella marknaden. Att det är
på det viset tycker jag är alldeles utmärkt.
Den överenskommelse som nu har träffats innebär
också s.k. "stand still", dvs. att ingen av dessa stater
får sätta i gång att göra någonting innan överenskom-
melsen träder i kraft, som jag sade i svaret. Jag tror att
det var Sten Andersson som frågade. I själva verket
var det på det viset att något slags provisoriskt "stand
still", något slags "gentlemen´s agreement" om "stand
still", var en förutsättning för att diskussionerna över
huvud taget skulle komma i gång. Det har i själva
verket varit på det viset ett bra tag.
Vi är glada över överenskommelsen. Vi är med-
vetna om att det kan finnas vissa övergångsbekym-
mer, och de kan bli nog så besvärliga. Det är bl.a. av
det skälet som kreditgarantisystemet nu föreslås. Men
vi hyser gott hopp om att det som finns av svensk
varvsnäring plötsligt kommer att vara i ett bättre läge
än omgivningens om överenskommelsen träder i
kraft, vilket vi egentligen utgår ifrån. Här har den
omstrukturering som t.ex. norska och finska varv har
framför sig redan skett. Det finns också inbyggt i
överenskommelsen ett övervakningssystem och ett
sanktionssystem som vi som goda internationalister
utgår ifrån kommer att vara verksamt mot dem som
försöker fuska. Vi utgår som sagt ifrån att ingen som
skriver på denna överenskommelsen kommer att fus-
ka. Det tror vi inte.